Diako Faraj döljer ingenting. För att vara en människa som de senaste åren tycks ha gömt sig alltmer är han inte bara förvånande öppen utan även totalt ärlig med hur livet såg ut för ungefär ett år sedan när han klev in i tv-världen som en av deltagarna i säsongen 2020 av Biggest Loser.

– Jag kände att för mig var det här sista chansen. Gör jag inte det här nu så kan jag lika gärna dö i morgon.

Det är starka ord. Vad ledde dig dit?

– Det är konstigt egentligen för jag har ändå haft det rätt bra i livet. Jag har en väldigt bra familj och jag var aktiv i mina unga dagar. Jag älskar sport. Fotboll, basket och framförallt simmade jag. Jag var med i Bålsta simklubb och tränade sex dagar i veckan.

Hur gick han då från detta till att bli den tyngste deltagaren i årets upplaga av programmet?

– Det var när jag flyttade hemifrån och började på högskolan. Jag la av med simningen i andra ring för att kunna koncentrera mig på studierna. Jag är rätt lång så jag kunde lägga på mig lite vikt utan att det kändes så farligt. Men det kryper ju på en sakta med säkert.

Krympte inombords

Samtidigt som Diako blev större krympte han alltmer inombords.

– Jag var sprallig, öppen och social som ung. De senaste åren blev jag mer och mer introvert. Jag ville inte träffa folk och blev illamående inför tanken på det. Jag var den stora elefanten i rummet.

Ändå, det krävs mod för att ställa sig inför alla i tv och visa upp sig?

– När man är i ett sådant läge och måste välja mellan döden eller att visa upp sig i tv, då väljer man det senare.

När Mitt i Bålsta pratar med Diako är programmet inspelat och över sedan länge, men vi får inte visa några bilder på hur han ser ut nu eller berätta hur det gick i programmet. Först när sista programmet sänts kan vi göra det. Men tittarna kommer kanske se honom på stan i Bålsta. Hur känns det nu när allt ska visas?

– Snart kommer alla få se mig stå där i shorts på den där vågen. Det är ett ögonblick jag har fruktat, men det är väl bara att ta.

Biggest Loser går ut på att förlora så mycket i vikt som möjligt och därigenom bli en vinnare. Så hur var det att vara med i programmet?

– Om jag ska vara helt ärligt så ... när det var roligt var det bland det bästa jag varit med om. Jag har aldrig haft så kul. Men när det var dåligt var det riktigt dåligt. Ja, det var avskyvärt. När man väger över 200 kilo, det sliter på lederna. Jag hade ont varje kväll.

Daniel Sjöberg