Det var våren 2020 som paret i Duvbo lät sitt staket utanför villan i Duvbo bli ett forum för människor att skriva ner vad de tänker och känner under pandemin. Ett och ett halvt år senare har 1 267 texter kommit upp på 106 meter plankor.

Och nu prisas alltså initiativet av Sundbybergs stad som väljer att ge Kulturstipendiet 2021 och 25 000 kronor till duon från Duvbo.

– Wow, vad roligt!, säger Johan Westin när Mitt i ringer upp och berättar nyheten för honom.

Utvecklat kulturlivet

Staden anser att konstprojektet i coronatid har bidragit till att stärka och utveckla kulturlivet i Sundbyberg under pandemin. Och att detta "ovanliga tilltag har blivit ett andningshål där många delat värme och kärlek med sina tankar".

– Det är fantastiskt och vi blir jätteglada. Men det är inte bara vi som gjort det utan alla som skrivit också. Annars hade det inte blivit någonting. Vi har gjort det tillsammans och det är det som är så fint, säger Lis Rohlin

Johan berättar att han precis varit ute i regnet och plockat ner nya lappar som Lis ska laminera innan de sätts ut igen så att förbipasserande kan se dem.

– Många tror att vi har fått något bidrag, men vi har bekostat allting själva så det här var väldigt trevligt med ett bidrag, säger Johan.

Oklar framtid för verket

Vad som kommer hända med det stora dokumentet och tidsaxeln över pandemin återstår att se.

– Jag träffade några damer och en herre som undrade om stadsmuseet var intresserade. Men jag vet inte, det är ganska stort och tar mycket plats, säger Johan.

Kommunalrådet Johan Storåkers (L) är ordförande i kultur- och fritidsnämnden. Han tycker det är mycket välförtjänta pristagare från Duvbo som utfört en kulturgärning, men också en demokratisk insats för lokalsamhället i en bredare bemärkelse.

– Det är en stor demokratiinsats att de har bidragit till en dialog denna utmanande samhällstid under pandemin. Det är kultur i sig att kunna stimulera tankar mellan människor, säger Johan Storåkers.

Tackade hemtjänsten

Från början hade Lis och Johan bara tänkt köra i två veckor, men 18 månader senare känns det som att de knappt kan sluta berättar Lis. Aldrig tidigare har de pratat med så många människor som öppnat upp sig för Lis och Johan och via meddelanden på lappar.

Ofta skriver människor till varandra med ett uppmuntrande ord eller med ett hjärta.

– Och nyligen var det en äldre dam som skrev och tackade så mycket för sin hemtjänst som hade tagit hit henne till staketet. Då känner man att det betyder jättemycket för en del människor. Det är väldigt kul, säger Lis.