Anna Hjalmarsson är lite stressad. Folk slutar aldrig trilla in i salen där de berättar om nybyggda lägenhetshuset Stockholm Lighthouse på Kvarnholmen i Nacka.

– Vi hade inte räknat med så här mycket folk, det är redan över 50 personer här. Vet inte riktigt hur vi ska få plats med alla där uppe i huset, säger Anna, ändå glad över intresset.

Efter föreläsningen rullar folkhopen de hundra metrarna till det höga husets ingång.

Folk böjer sig onaturligt långt bakåt för att se toppen och efter en kort spontanföreläsning om arkitekturen tävlas det om att komma med första hissarna upp.

Först in är Gunilla Welander och Malin Köhlmark som ser lite förvirrade ut.

– Vi vet inte riktigt vad vi givit oss in på. Skulle bara ta en promenad runt Kvarnholmen men på båten över träffade vi en man med portfölj som frågade om vi ”också skulle till lighthouse?” säger Gunilla.

Malin stämmer in:

– Fattade inte vad han pratade om men det lät kul så vi hakade på. Men portföljmannen hade så bråttom och tog så konstiga vägar så vi tappade bort honom och nu är han inte här. Han kanske gick vilse.

Tiomiljonerslya med tokutsikt

In i hissarna, ut på elfte våningen och in genom dörren som Hanna Fridh från husbyggaren Peab håller upp förstår man varför intresset är större än de räknat med.

Trerummaren – som enligt Hanna kostar ”över tio miljoner” – har utsikt över Stockholms inlopp och Djurgården – och höghus nummer två i fastigheten. Det står rakt framför fönstret och bryter av utsikten likt en basketspelare i biostolen framför dig.

– Där är han, portföljmannen, viskar Gunilla lite halvhögt.

Helt riktigt. Där står han, i beige trenchcoat, vitt skägg och brun läderportfölj. Han tittar ut genom fönstret, besviken.

– Det är ganska fult. En industrikåk som förfular här på holmen om du frågar mig. Nu när de ändå rivit allt hade de ju möjligheten att bygga något elegantare men 95 procent av det som byggs i Stockholm är ju förkastligt. Det är bara lådor, säger portföljmannen.

Hans riktiga namn håller han lika stängt som portföljen han kånkar runt på.

Besökaren Marika Rydberg håller inte med. Hon är själv arkitekt och påpekar att husen som byggts utgått från de gamla.

– Arkitektbyrån som vann gjorde det just för att de byggt de här nya husen i samma volym som de gamla och i deras fotavtryck så att säga.

Åt vilket håll gruppen som stort lutar vet bara gudarna men att döma av leendena på folk i gruppen verkar ingen vara speciellt upprörd. Så när som på de höjdrädda och en och annan portföljman.