– Ungefär hälften av området fortsätter att vara grönområden. Mycket skog bevaras och en del bli parkmark. Vi ska anlägga en dagvattendamm och förhoppningsvis få till en trevlig miljö, säger Lovisa Hallin, som är kommunens projektledare för Kristineberg.

Om planerna väckte protester för knappt tio år sedan har hon hört färre kritiska röster nu när de ska sättas i verket.

– Jag bor själv i Vallentuna och mina föräldrar bor i närheten. Många jag pratat med är positiva och tycker att det behövs nya bostäder. Jag har bara fått något enstaka samtal där man har varit upprörd över byggplanerna.

Hon hoppas att arbetena med att dra vägar kan sätta igång innan semestern.

Vid Gävsjön, öster om Kristineberg, planerar kommunen ett nytt friluftsområde med elljusspår i anslutning Roslagsleden. Det finns även tankar om att anlägga spår för mountainbikes.

– Vi har fått statliga bidrag för att utreda möjligheten att restaurera Gävsjön, ta fram vattenspegeln och gynna biologisk mångfald.

Men hur skyddar man biotoper när man tar bort så mycket skog?

– Vi har tagit in specialister på att ta ner träd. Sen har även vår kommunekolog hjälpt till i planeringen.

Naturskyddsföreningen i Vallentuna hade helst velat låta skogen skogen stå kvar.– Det är den sista tätortsnära skog vi har kvar i södra Vallentuna, säger vice ordförande Margareta Lysell.

Hon hörde till dem som stred för att Kristinebergsskogen skulle bevaras när planerna på det nya bostadsområdet blev kända.

– Helst skulle vi vilja bevara hela skogen eftersom den har höga naturvärden, säger hon.

Margareta Lysell är ansvarig för skogsfrågor i Vallentuna Naturskyddsförening. Hon har lett vandringar i Kristinebergsskogen både med medlemmar och politiker.

– Det är den sista tätortsnära skog vi har kvar i södra Vallentuna. Man får annars ta sig till andra sidan Gävsjön och det är ganska långt om man bor längs Stockholmsvägen. För ner mot sjön har det också försvunnit mycket.

Nu är hon rädd att avverkningen och byggena kommer att få skogsprägeln att gå förlorad.

– De säger att man ska ta hänsyn. Men så stor är inte skogen i dag att jag tror att det går. Jag är orolig för att hällmarkerna kan förstöras. Lavarna som växer där är väldigt slitkänsliga. De växer långsamt.

I 35 år har Carol Terry och Peter Olsson bott på Tunavägen, nära Kristinebergsskogen.

Den har givit lugn och återhämtning. En morgon i januari hade den avverkats.

– Det var helt tomt, säger Carol Terry och tittar ut över fältet nedanför bussgaraget. Jag tycker att det är jättetråkigt och fick en klump i magen.

Fältet är nu helt öppet.

På andra sidan gång- och cykelvägen, uppe vid Okvistavägen, ligger travarna med timmer. En del av stockarna är mycket tjocka och vittnar om att träden som fällts var gamla.

Även om hon bott länge i Vallentuna och beslutet att bygga i Kristinebergsskogen var omdebatterat hade hon inte hört talas om planerna.

Peter Olsson gick in på kommunens hemsida för att ta reda på mer.

– När jag såg detaljplanen tänkte jag ”oj, var det så mycket”, säger han.

Carol Terry tycker att avverkningen blev för omfattande.

– Det är sorgligt, säger hon. Tänk på alla djur, vart ska de ta vägen? Vi har märkt att vildsvinsböket flyttat längre bort. Det här är ett väldigt fint friluftsområde där många plockar svamp och bär. Annars får man åka i väg med bilen och då är risken kanske ännu större att stöta på ett vildsvin.

Kristinebergsskogen har gett henne lugn, ro och återhämtning.

– Man har kunnat gå här i två tre timmar med hunden. Det är så avstressande.

– Vi är bortskämda, säger Peter Olsson. Pepsi älskar att springa lös här.

Carol Terry har förståelse för att det ska byggas bostäder men tycker ändå inte att det behövs fler just nu.

– De har ju byggt väldigt mycket vid centrum, vid Åby park, Åby ängar och bortåt 4H. Där fanns förresten en jättefin skog. En dag var den också borta.

När Josef och hans flickvän köpte sin lägenhet för ett år sen sa mäklaren ingenting om att skogen de bor granne med skulle avverkas.– Först tyckte vi att det var jättetråkigt. Sen har vi insett att det förhoppningsvis är positivt också.

Vi möter honom på vägen mot scoutstugan där han är ute och promenerar med sin hund Ulla.

En bit bort jobbar en avverkningsmaskin med att lyfta bort stubbar från mark där det tidigare stod träd. Enstaka ruskor av blåbärs- och lingonris står kvar.

Josef flyttade hit från andra sidan stan för ett år sedan. Sedan dess har det blivit dagliga hundpromenader här.

– Det är tråkigt, säger han om all skog som försvunnit. Vi får väl se hur det blir. Det är ju skönt att ha skog att gå i, särskilt när man bor så nära. Men det är också kul att de expanderar. Så länge man behåller skog är det inga konstigheter. Det finns mycket att ta av. Men maskinerna hörs dygnet runt.

– Mäklaren sa inget om det när vi skulle flytta hit. Först tyckte vi att det var jättetråkigt. Sen har vi insett att det förhoppningsvis är positivt också. Det blir större, ett närlivs, ett dagis och lite parker. Det låter ju bra. Men man vet ju inte hur det blir. Vi hoppas att det blir bra.

I höjd med bussgaraget går vi ner mot cykelvägen som går parallellt med Okvistavägen.

Även här är det helt avverkat förutom några enstaka träd utmed cykelbanan. Uppe vid stora vägen ligger fler högar med timmerstockar. Några av dem är rätt tjocka, vi räknar till runt 60 årsringar.