Näringsliv: De bygger bort gamla könsroller

För drygt ett år sedan startade hon ett eget byggföretag med målet att bevisa att byggbranschen inte behöver vara macho. Sedan starten har hon jobbat från klockan 7 till 22 varje vardag och fått fler bokningar än vad hon kan hantera.

  • Publicerad 13:19, 13 maj 2016

Gipsdammet faller till golvet och skruvdragaren tystnar. Julia Schaffer Flemk presenterar Linda Erkinantti och Karin Ekström som båda är anställda i företaget Julias plattsättning och bygg AB. De är inte ensamma, men få. 99 procent av de som jobbar ”på golvet” inom byggbranschen är män.

De lilla rummet på övervåningen i villan ska bli till ett turkiskt bad när de är klara. Men först ska taket spacklas och väggar kaklas.

Redan som liten hade Julia bestämt sig för att bli snickare. Hon önskade sig alltid spik i present och åkte ofta till brädgården med ett släp för att hämta virkesspill.

– Jag är ett sådant där Waldorfbarn. Vi hade ingen tv hemma, så jag byggde.

Byggde hus som barn

Tillsammans med en kusin byggde hon tidigt sitt första egna hus. En träkoja där de bodde under somrarna. Genom att byta konserver mot pallade äpplen med militären i området blev de nästan helt självförsörjande.

Julia avbryter berättandet. Vänder sig till Linda som håller på att sätta upp en gipsskiva.

– Jag tror du får köra den så långt det går hitåt, eller vad tror du?, säger hon och visar sedan en bild i mobilen över hur vattenrören är dragna bakom väggen.

Samma tanke. Julia fortsätter. När det var dags för gymnasiet ville Julia gå byggprogrammet. Inför valet gjorde hon ett besök på skolan.

– Där gick 20 grabbar i 17-årsåldern som brölade och slogs. Jag valde hantverksprogrammet istället.

Under sin utbildning exemplifierade lärarna oftast med ”gubbarna” eller ”han”. Det är ett språk som Julia blivit van vid under sina 15 år i byggbranschen.

– Du vet, ”gubbarna kommer hem till gnälliga fru Svensson, så måste grabbarna förklara hur det ligger till”. Jag har fått sitta och försvara byggubbarnas ”tjuriga käringar”. De frågar mig ”hur tänker ni?” Men jag har ingen aning om hur deras fruar tänker.

Nätverkar med branschen

Nyligen startade ett nätverk för kvinnor inom byggbranschen. Där ger de stöd och delar erfarenheter. Många vittnar om samma sak.

– De är allt från ”lilla gumman, vad gör du här?” till sexuella trakasserier, säger Julia och berättar om manliga kollegor som gett porrtidningar första dagen på praktiken och lagt gjutna dildos i klädskåpen.

Branschen behöver kvinnor, HBTQ-personer och personer med annan etnisk härkomst än svensk, menar hon.

– Det här med jämställdhet inom byggbranschen är bara snack! Visst, många säger att det är jättekul med tjejer och att de vill få in fler, men de är inte beredda att ändra något. Som att till exempel beställa in kläder i rätt storlek eller ta ned porrbilder från väggarna.

Företaget växte snabbt

Efter år som anställd började Julia plugga till yrkeslärare. Hon ville ändra attityder, vara en förebild och få fler kvinnor in i yrket. Valde sedan en annan väg till förändring – att starta eget. När hon startade företaget var planen att ensam åka runt på jobb i sin bil. Men så blev det inte. Företaget växte snabbt. Helt utan marknadsföring. Och efter att hon fått Isabelstipendiet 2015 tog det extra fart.

– Vi har bra rykte. Folk ringer och säger att de har fått flera rekommendationer. Vi får oftare säga nej än ja. Nu är vi bokade till i oktober.

Målet med företaget är att visa att det går att bryta normer. Byggbranschen behöver inte vara macho. Lösningen är representation och attitydförändring, menar hon.

– Men det är jättelångt kvar. De säger att vi ska ta plats. Men det går inte att ta något som inte blir givet till en, utan att det blir krig. Det är inte vi som ska ändra oss. Det är ett enormt bortfall av kunskap och perspektiv så länge branschen domineras av vita, medelålders, hetrosexuella män, säger Julia Schffer Flemk.