Nadine och Billy valde att skriva om det svåra: "Vuxna förstår inte vilken press vi har på oss"
Nadine Holmberg och Billy Tyldes från Vantör fick chansen att skriva en novell. Resultatet: En ärlig och obarmhärtig bild av hur det är att vara ung i dag.
- Nyheter
- Publicerad 08:00, 23 jan 2016
Det är inte ofta en text får en att gråta. Den här veckan hände det, två gånger. 16-åriga Billy Tyldes text om mobbning, och 15-åriga Nadine Holmbergs novell om att smälta in till varje pris, och aldrig ta av sig masken, träffar rakt i magen.
– De vuxna förstår inte vilken press och stress vi har på oss. Lärare, och andra vuxna, har förutfattade meningar om att vi inte vill och kan, de ser ner på oss från början, på ett negativt sätt. Jag vet många som känner så här, säger Billy.
– Jag känner flera som valt att hoppa av skolan för att de inte orkar, med lärare och all press, eller sjukskriver sig. Det är mycket ångest, säger Nadine.
Uttagna till författarskola
Nadine och Billy bor i Bandhagen och Högdalen och antogs till Berättarministeriets författarskola förra våren. Efter att ha uppmuntrats, peppats och tjatats på satte de sig vid datorn. De fick hjälp av redaktörer från Forum bokförlag och nu finns deras texter med i novellsamlingen Röster ur skuggan.
Mycket i deras historier är självupplevt, annat har hänt nära vänner, och båda två ger en stor känga till skolans värld.
Hur vågar ni skriva så utlämnande?
– En novell behöver inte handla om en själv, det är en fiktiv historia, därför vågar jag, säger Billy.
– När jag har något viktigt att säga, då kör jag bara. Jag tror att många känner igen sig, säger Nadine.
Skolan, är det verkligen så här illa?
– Ja, svarar båda.
– De vuxna tror att de kan bete sig hur som helst bara för att de har makt. Vi vill att de ska förstå hur vi känner, säger Billy.
Känns som en revansch
För Nadine var det svåraste att börja skriva, sedan kom historien av sig själv.
– Jag är inte den person som mina lärare tror kan skriva, särskilt inte en hel novell, så det här är lite revansch på ett sätt.
Nu beskrivs de som ”debuterande författare i tonåren”.
– Det känns roligt, och konstigt! Jag är författare, säger Nadine.
– Det vore häftigt att få skriva något mer, jag har mycket kvar att berätta, säger Billy.