Det är med ett styng i hjärtat som Mustafa Tektas låser dörren till sin frisersalong på övre plan i Lidingö centrum för sista gången.
– Det känns tungt. Det är på tiden, samtidigt skulle jag kunna arbeta vidare. Jag tycker om mitt yrke. Det bästa är att träffa mina kunder som kommit så nära, säger han.
När Mitt i hälsar på kommer en man in med en inslagen present och en stående inbjudan hem på kaffe. På disken står en blomsterbukett.
– Men det mesta har jag fått ta hem, annars skulle det inte få plats. Jag har fått så otroligt många blommor, säger Mustafa och bläddrar fram bild efter bild på blommor i mobilen.
Här, på övre plan i Lidingö centrum har frisören Mustafa funnits sedan nya centrum byggdes på 1990-talet. Men då var har inte på något vis ny på ön.
Hantverk och arbetsglädje
Redan 1976 sökte han jobb på Bjarne Steffenssons salong i Larsberg. Senare tog han över von Knorrings salong i Villa Fornboda, där Lidingö Museum nu ligger.
– Jag har tyckt om mitt yrke, att skapa med sax och kam och se hur kunderna går i väg nöjda. Jag klipper inte med maskin som så många gör nu. En kund frågade mig: Om du skulle leva om ditt liv, vad skulle du gjort då? Mitt svar var: Jag skulle bli frisör.
Lika viktigt som det yrkesmässiga kunnandet har den sociala biten varit. Kunderna har kommit tillbaka år efter år, många har gått från kund till vän.
– Jag har blivit som en psykolog. Många berättar saker de bara säger till mig. Och det man säger här, det stannar här.
Men beslutet att gå i pension står ändå fast. Som egenföretagare har har nästan aldrig kunnat vara ledig. Nu ska han ägna tid åt familjen, de fem barnbarnen och resa till sitt gamla hemland Turkiet.
– Medan man är frisk vill man ha lite nytta av livet. Jag har många intressen som jakt, fiske och slöjd.
Vilken är den knasigaste hårtrend du sett?
– 80-talet med hockeyfrisyr, kort uppe och långt i nacken. Det var inte min melodi om man säger så. Nu är modet finare men jag följer inte modet så mycket utan klipper hellre så det passar kunden, huvudform och så.
Vem klipper dig?
– Min tidigare kollega, Bjarne. Vi ska snart träffas och klippa varandra.
Mustafa känner sig både hedrad och rörd över all uppmärksamhet inför hans pension. Visst är han ledsen över att låsa dörren till salongen. Men ändå glad över åren som varit.
– Jag vill verkligen passa på att tacka alla mina kunder.