Vi träffar konstnären Thomas Qvarsebo vid skulpturen på Hässelby torg. Det här är vad han berättade för oss:

"Längst till höger här, där är min fru. Och barnet är min son. Men de andra kan vara vem som helst egentligen, och jag har inte avbildat mig själv. Å andra sidan säger man ju att konstnärer alltid porträtterar sig själva.

Resenärerna väntar på tunnnelbanan, den ligger ju nära. De ska till lite olika ställen – kanske till jobbet, skolan eller hemmet. Själv gjorde jag min första resa till Hässelby gård på 60-talet när jag åkte ända från Örby där jag bodde då för att titta på Hep Stars på ungdomsgården.

Inspirationen kommer från att jag åkte tunnelbana till T-centralen varje dag när jag bodde i Högdalen och skulle till konsthögskolan på Skeppsholmen. Då började jag titta på alla resenärer, det är nåt visst med gruppdynamiken."

"Skulpturen i Hässelby gård invigdes 1990. Först stod den på en provisorisk träsockel, men då blev den vandaliserad. Det var någon som välte hela verket, flera ryggar sprack och om jag minns rätt så slogs ett huvud av.

Det här är inte min enda skulptur som blir klädd, det finns ett verk vid Pustergränd i Slussen som har fått visir och munskydd, det är ett väldigt engagemang. En annan skulptur fick en stickad klänning. Jag tycker att det är kul att publiken ser mina skulpturer och vill bidra med sitt engagemang.

https://www.mitti.se/nyheter/mio-och-sissi-ser-till-att-resenarerna-haller-sig-varma-i-jul/reptkD!rB6DtKaH3xQAyE8EXT01bQ/

Jag ser också att många tar på skulpturen, här på sockeln ser man hur det blänker just därför. Det blir väldigt vackert.

Jag får ganska ofta meddelanden från kolleger och vänner som säger att de har gått förbi skulpturen i Hässelby och tycker att jag gjorde det bra. Det är härligt att återse skulpturen, det är ett gott arbete om jag får säga så utan att förhäva mig. Den håller än i dag."

Berättat för: Matilda Klar