– Ja, säger Herman Knabe, 99 år, eftertänksamt.
– Det känns ju underligt.
I morgon, 19 maj, fyller han 100 och hustrun Susanne har ordnat med kalas.
När Mitt i besöker det gula huset på Resarö har han precis gått upp. Klockan 13.00!
– Han hade lite ont i magen i natt så vi åt frukost nyss, förklarar Susanne och gör iordning sin make för pressen. Enligt henne är Herman kommunens meste Vaxholmsbo - för han är dessutom född på samma plats som han nu bor på.
Yngst av fyra
Då, 1922, när Herman föddes som den yngste i en brödraskara på fyra, fanns ingen bro mellan Resarö och fastlandet, stället fick man åka båt eller färja. Befolkningen var bara en bråkdel av vad den är idag och Hermans föräldrar ägde stora delar av ön.
– Pappan köpte halva Resarö 1917, berättar Susanne och visar bilder hur det såg ut förr.
Herman har en äventyrlig bakgrund. Som 18-åring, 1940, åkte han till Finland för att hjälpa finländare som fördrivits från Karelen efter finska vinterkriget 1939-40.
– Det var ont om allt, minns Herman som hjälpte till att gräva diken för att skapa ny åkermark åt flyktingarna.
Senare under andra världskriget tjänstgjorde han vid kustartilleriet i Vaxholm och efter kriget åkte han med Röda korset för att hjälpa nödlidande i Hamburg.
Skänkte mark
På 1950-talet utbildade han sig till läkare och kom senare att arbeta inom psykiatrin, bland annat med missbruksvård. Susanne träffade han genom jobbet i slutet av 1980-talet då han var överläkare och hon underläkare.
Numera är Herman inte fullt så äventyrlig, men försöker hålla igång, trots att han är rullstolsburen.
– Han cyklar med armarna och brukar läsa, säger Susanne och pekar på en bunt med tidningen Motor från 1960-talet.
Hon berättar också att familjen Knabe satt sina spår på ön. Efter pappans död sålde Hermans mamma Alma stora delar av ägorna. En del av skänktes dessutom till kommunen och blev allmänna platser för Resaröborna: Resarö skola, hockeyrinken och bollplanen vid Överbyvägen och Överbybadet.
– Alma kunde inte själv simma men ville främja simkunnigheten, säger Susanne.
Jättetårta
Men nu blir det alltså kalas. 150 gäster är inbjudna och en jättetårta i tre delar är beställd - komplett med dekorationer i form av granar, hästar, en katt och en mangårdsbyggnad.
I hallen väntar en glittrig guldväst som Herman ska bära på kalaset.
Vad har varit bäst i dit liv?
– Det är Susanne, säger Herman.
– Nej, säg att det var när du blev inbjuden till påvens sommarresidens, rättar Susanne.