I många Stockholmskommuner står privata ägare för en stor del av markinnehavet. På Lidingö är det tvärt om.

I förra veckan berättade Mitt i Lidingö att staden planerar att sälja ett antal villor i sin ägo. Men det betyder knappast att markinnehavet decimeras kraftigt.

Staden äger, själv och genom de två kommunala bolagen Lidingö stads Tomt AB och Lidingö Fastighets AB, det mesta av marken på ön. Dessutom en mängd hus, som kulturbyggnader, samhällsfastigheter och vanliga bostadshus.

Orsaken till detta finns att hitta i öns 1900-talshistoria, när Lidingö utvecklades till en för tiden modern villastad.

Skulle bygga centrum i Stockby

1906 köpte Hjalmar Arwin mark i Hersby för att bygga en villastad. Arwin var den första villastadsentreprenören. Men det startades också flera andra villabolag för att bygga små samhällen, bland annat i Islinge, Brevik och Skärsätra. Om detta berättas i Lidingöboken 2021, som hembygdsföreningen givit ut.

1910 övergick Lidingö från att vara en så kallad "landskommun" till en "köping", en organisation som bättre passade den moderna växande orten.

Efter det gjordes en del markinköp för att utveckla den nya staden. 1919 köpte staden exempelvis Stockbyområdet för att skapa ett "samhällscentrum" där.

Jätteklippet 1943

Med tiden blev ekonomin knepig för de privata villabolagen. Trots att flera av dem slogs samman blev det så illa att Svenska Handelsbanken först gick in med kapital och tog sedan över ägandet i början av 1940-talet.

1943 fattade stadsfullmäktige ett historiskt beslut. För sex miljoner kronor köpte staden Lidingö Tomt AB och Fastighets AB Norra Lidingö och medföljande mark av Handelsbanken enligt beslutet som finns i stadens arkiv.

Därigenom blev staden ägare till mark från Sticklinge Udde till Södergarn, delar av Långängen som gränsar till Stockby, stadsdelarna Näset, Bo, Rudboda, delar av norra Lidingö och Hersby åker. Ett tiotal år tidigare hade man dessutom köpt Torsviksplatån, Islingeplatån och delar av Herserud.

Tillgång för alla Lidingöbor

Borgerligt styrda kommuner tycker oftast att ett stort ägande av mark och fastigheter inte hör till deras huvuduppdrag.

– Som moderat tycker jag att kommunen inte ska äga kommersiella fastigheter. De här villorna som ska säljas behöver kommunen till exempel inte äga, säger Daniel Källenfors (M), kommunstyrelsens ordförande.

Han betonar dock att någon privatiseringsvåg inte är på gång i staden.

– Det finns ingen plan på någon stor fastighetsförsäljning.

Att staden äger byggnader med betydelse är rimligt, menar han.

– Se på Elfviks gård som är så fantastisk, den är en tillgång för alla Lidingöbor. Där finns det ett samhällsintresse och jag ser ingen anledning att ändra på det.

Det kan också finnas en poäng med att äga mark för en stad som politikerna vill ska förbli grön.

– Det underlättar nu när vi utreder flera nya naturområden, säger Daniel Källenfors.