Att komma in i små statarbostäderna på Överjäva gård är att göra en tidsresa.
Bostäderna står på sin ursprungliga plats på gården, som kring sekelskiftet 1900 var en av Stockholms största mjölkgårdar. De har restaurerats varsamt och funkar i dag som museum.
"En författardröm", konstaterar Marie Lok Björk, 38, och är smått lyrisk när hon visar oss runt i rummen bland mjölkspannar, husgeråd i original, hundra år gamla barnskor och väggbroderier.
Statarlängan har varit hennes skrivarlya till romanen Att välja ett liv.
Klassresa nedåt
Boken om Maries morfars mamma Ottilia börjar 1921 och följer en ung kvinna som växer upp i en handlarfamilj.
Ödets nycker bär henne till Överjärva gård och en klassresa nedåt. Ottilia får slita hårt för att försöka få vardagen gå ihop som mjölkerska, hushållsansvarig och mamma.
– Det var ett ganska vansinnigt liv. Trångbott, smutsigt och fattigt och ofta många barn i familjen eftersom det inte fanns preventivmedel. Morfar hade 16 syskon. Han har berättat att de brukade ta ned dörrarna på kvällen och lägga över stolar som säng.
Barnen levde utsatt.
– De fick hjälpa till på gården och i mångt och mycket passa varandra. Det fanns barn som dog av den anledningen.
Morfar har berättat
Ramarna i berättelsen är verkliga. Vid sidan av egen research har Maries morfar, i dag 90 år och bosatt på äldreboende, delat med sig av minnen och fotografier.
– Min familj har aldrig skämts för att de var fattiga.
Egentligen bodde familjen på Österbybruk i Roslagen. Men när Marie upptäckte Överjärva, och fick lov att flytta in bokprojektet, kändes det givet att förlägga handlingen här.
Med dubbla raggsockor och klädd som i fjällen, har Marie i åtta månaders tid suttit vid det nötta köksbordet, vandrat mellan ladugårdarna, hejat på lammen och fantiserat om sin släkts vardag och de mekanismer som låg till grund för statarsystemet.
Ett modernt slavsystem
Första halvan av 1900-talet fanns 35 000 statarfamiljer i Sverige. Ändå är det en vit fläck i modern historia, menar Marie.
– Få känner till statarna trots att systemet avskaffades först 1945. Jag får för mig att Sverige skäms över vilket slavsystem som fick leva kvar så länge.
Hur tänker du kring Ottilia och hennes liv idag?
– Jag förundras över att hon alltid vågade drömma större. Visst, hon gick på nitar, men behöll sitt hopp. Och att hon trots fattigdomen lyckades ge barnen så mycket kärlek och glädje. I musiken, historierna. Hon gjorde alltid efterrätt, om så bara torkade äpplen, men det är ett exempel på hur hon med små medel ändå gjorde livet drägligt.
Vad menar du med titeln Att välja ett liv – var det inte tvärtom?
– Ja, kan man ens välja? Vad händer om någon annan försöker välja det åt dig. Det är det jag vill skapa eftertanke kring, att vi föds med så olika förutsättningar.