Tusen sökte. Tyresöbon Marcus Brandt var en av de arton som valdes ut.
Under ledning av före detta elitsoldater utsätts deltagarna för vad som beskrivs som en stenhård uttagningsprocess liknande den för soldater inom svenska försvarets elitförband. Frågan är vilka som klarar sig hela vägen?
– Jag har alltid velat testa mina gränser, säger Marcus Brandt vid köksbordet i Trollbäcken.
Det fick han med råge. Att bli dumpad på djupt vatten med ihopbundna armar och ben och bli utsatt för skenkidnappningar. Det är exempel på vad deltagarna utsätts för.
Lärde sig simma som vuxen
Marcus gick via barndomens fotboll och brottning vidare till orientering i ungdomen. Genom att fuska sig igenom syntestet fick han göra lumpen, men inte som jägarsoldat vilket var målet.
Som vuxen har han landat på elitnivå i triathlon efter att ha övervunnit sin rädsla för vatten och lärt sig simma.
I källaren hänger fullt med medaljer. På väggen simmössor från Ironman-lopp i Sverige och utomlands.
– I vuxen ålder konstaterades det att jag har dyslexi. Idrotten har varit ett sätt för mig att finna ett sammanhang, att prestera och hitta vänskap.
Han lockades av programidén.
– Att det bygger på min egen prestation och på utmaningar. Jag vill visa barn, unga och vuxna med funktionsnedsättningar att de kan komma väldigt långt genom att hitta sin grej.
Levde i ovisshet
Programmet spelades in i höstas på Gotland.
Deltagarna fick aldrig veta vad som väntade. Inte hur mycket mat de skulle få. Inte vad klockan var. De kunde väckas mitt i natten för utmaningar. Ibland kämpade deltagarna i lag. Ibland var de bittra fiender.
– Ovissheten var påfrestande. Det var så mycket känslor och tankar som snurrade. Det var extremt tufft.
Han kom hem sju kilo lättare.
– Jag hade först jättesvårt att sova och hallucinerade i vissa lägen.
Skulle du göra om det?
– Jag skulle inte göra samma sak igen. Jag får fundera vad jag kan göra för nya utmaningar, vad jag behöver träna på, vad jag inte har testat.