Vid Vallentuna IP visar termometern + 6 grader. Men luften är rå och det känns kallare. En skara Vallentunabor lyser upp mörkret med sina reflexer. I kväll är det Karin Stenberg, Karin Abborr Svensson, Alex Ringholm och Ludvig Stenson som kommit.

– En kall tisdagskväll som den här hade jag inte själv valt att springa. Men nu tänker jag ”vilken härlig grupp jag har, det är klart att jag ska träna nu”.

Karin Abborr Svensson tränade mycket som ung, både gymnastik och friidrott. Sen kom studietiden, pandemin och ett barn. Träningen försvann allt längre bort ur vardagen. Hon försökte komma igång på egen hand men säger att det var som att se alla bokryggar på biblioteket och inte riktigt veta vilken hon skulle välja.

– Men jag ville komma tillbaks, om inte till storformen så till glädjen i att träna. 

I löpargruppen kan hon både utvecklas och ha kul, trots att deltagarna ligger på väldigt olika nivå. Här finns både långlöpare, tävlingslöpare och motionslöpare.

– Man behöver absolut inte vara någon storlöpare som springer fort för att kunna vara med, säger Malin Ewerlöf. Vissa springer långt, andra gör inte det. Men det är inte vad det handlar om.

Den forna elitlöparen är numera löpar-PT på heltid och är nu inne på sin tredje termin med löpargrupper i Vallentuna.

– Jag kör väldigt tuffa pass, men roliga, säger Malin. De ska vara tuffa på rätt sätt, för man utgår från sin egen nivå men går utanför sin bekvämlighetszon. 

Tricket är intervallträning. När man lägger upp dem på tid spelar det ingen roll om hur snabbt man springer.

– Vi startar alla intervaller samtidigt. Jag blåser i en visselpipa och så stannar man där man är. Under vilan samlas vi så man blir inte lämnad själv ute i mörkret. Det blir så bra, för då kan man springa i sitt eget tempo och samtidigt utvecklas maximalt utifrån sin nivå. 

Alex Ringholm är långlöpare och kan klämma tio mil. Intervallträningen har gjort honom både snabbare, starkare och mer uthållig.

– Även om jag sprungit mycket tidigare har jag fått hjälp med löpsteg, teknik och att springa mer ekonomiskt. Jag hade redan löparglädje, men nu är det löpareufori. Och jag har lärt mig att fortsätta att pressa på trots att man bara vill att det ska ta slut. Det har gjort otroligt mycket även för mig som springer långt, säger han. 

Malin Ewerlöf konstaterar att alla i gruppen utvecklats enormt sedan i augusti. Och de fortsätter att hålla i.

– Många säger att de inte skulle kommit ut och sprungit ensamma i december när det är kolmörkt och tjurigt väder. Men vi har kul och man längtar till det här passet.