Den ekologiska krisen präglade Louise Xins månad i Kongo. Hon åkte dit på inspirationsresa och påbörjade ett nytt projekt. Nu har hon just lämnat hettan för ett snöklätt Millesgården och tagit på sig en kjol med ett stort släp som värmer när hon ska fotas.

I höstas gjorde hennes första visning succé i modevärlden – med en kollektion som inte går att köpa. Hon gör coutureklänningar för uthyrning.

– Vi kan fortsätta konsumera, men på ett annat sätt.

Idén om ”rental only” fick hon i Japan, där nålar låg spridda över golvet i lägenheten. På grund av pandemin hade hon fastnat där i början av sin resa som självlärd designer, 2020.

Lockdown och Louise plockade hem dagstidningar som lämnats i prydliga högar på gatan utanför. Hon tejpade ihop en klänning av tidningarna och sydde en kimono av en annan.

”Brygga mellan världar”

– Kulturella uttryck har alltid fascinerat mig, säger hon.

Hon kom till Sverige som tioåring, från en stad i Kina med två miljoner invånare till ett litet samhälle i Småland.

– Vi bodde mitt i skogen och jag kunde inte språket. Jag var den enda asiaten i hela skolan.

Folk ropade glåpord. Louise blev ständigt påmind om att hon var annorlunda.

– Jag låtsades att jag inte kunde prata kinesiska. Det var överlevnadsläge. Jag satsade på att lära mig svenska snabbt, allt för att passa in.

Så kom tonåren och dess vägval. Men för Louise bjöd de klassiska kvalen också på en ledtråd om vad hon skulle satsa på.

– Man kunde välja, vem är du? Det fanns emos och fjortisar. Alla försökte visa vilka de var genom sina kläder. Det bara älskade jag.

En liknande vink fick hon som liten i Kina. I hemstaden Naning hölls årligen en musiktävling på tv där folkgrupper möttes för att sjunga sina sånger i folkdräkter.

– Minoritetsgrupper och deras uttryck har alltid inspirerat mig. Jag är så tacksam för det perspektivet.

Fick en chock

Långt senare fick hon veta vad som pågick i Xinjiang.

– Jag fick en chock när jag fick veta. Kände att det kan inte vara på riktigt. I ett år utbildade jag mig, lärde känna uigurerna och deras kultur. Ett vackert folk med en vacker tro.

När Louise fick höra om tortyren som uigurerna utsätts för i Kina blev hon desperat. Hon gjorde sin första modevisning till en slags demonstration.

En banderoll avslutade visningen med texten: ”Free Uyghur, end all genocide.” ”Befria uigurerna, stoppa folkmorden.” Det skulle hon senare kritiseras för i kommunistpartiets internationella propagandaorgan Global times.

”Vogue Scandinavia publicerar foto med slogan som smutskastar Xinjiang”, löd rubriken. I texten står att ”det uppviglande och osanna plakatet om Kinas Xinjiang är uppseendeväckande”.

– Jag tror inte att jag kan åka tillbaka. Men jag älskar Kinas hantverk, konst och kultur, de vackra klänningarna.

Hennes egna klänningar gör hon till viss del av tyger som en gång varit gardiner och fina dukar. Nu väntar en kollektion efter ett nytt, i dagsläget hemligt, koncept.