Sedan ett halvår tillbaka bor Josefine Jinder, mer känd som artistnamnet Little Jinder, i en ombyggd före detta butik i Årsta. På däcket utanför står ett litet cirkustält och när Mitt i knackar på har hon precis värmt lunch. Klockan är strax två.
– Är det okej om jag äter under intervjun? Jag har inte hunnit, i dag har jag sprungit mellan intervjuer och fotograferingar, ursäktar hon sig och slår sig ner vid köksbordet.
Det har varit mycket inför släppet av nya skivan, "Salta diamanter".
– Det har gått bra, men det känns som att jag hela tiden ligger lite efter. Och man börjar liksom hata sig själv efter ett tag när man sitter och upprepar sig som en papegoja.
Josefine Jinder föddes 1988 i Skarpnäck där hon bodde tills hon var 9. Sedan dess har hon bott på många platser i södra stan, bland annat Gröndal, Midsommarkransen och Södermalm. Hon debuterade 2008 med Polyhedron E.P. och släppte skivan "Break Up" 2013. Sedan dess har hon gett ut ytterligare fyra album och flera ep:s. I september 2020 födde hon en son och efter det har hon separerat från barnets pappa.
Lång paus
"Salta diamanter" började ta form i oktober förra året.
– Då slutade jag vara föräldraledig. Jag hade haft en lång paus från låtskrivandet, det pågick också en pandemi och jag började fundera på om jag ens ville fortsätta. Jag hade en kris, kände mig vilsen, säger hon och fortsätter:
– Jag har jobbat väldigt högintensivt tidigare och känt mig ensam. Fått ta både fram- och motgångar själv.
Ny skivan är inspelad live med ett band i studion.
– Det var en utmaning, nytt och kul. Riktiga människor i stället för syntar.
– Skivan är lite som en dagbok, den handlar om ensamhet och olycklig kärlek. Som alla mina skivor. Vad ska man skriva om annars? Vissa hanterar känslor genom att prata med någon eller skriva, jag genom att göra musik.
Festivalspelning
Den 2 juli spelar Little Jinder på festivalen Lollapalooza på Gärdet, i höst åker hon på turné.
– Jag är livrädd för att spela live igen, jag har inte gjort det på så länge. På ett sätt känns det förnedrande att stå på en scen. Att alla ska titta och bedöma en, säger hon.
– Jag tror att jag gjorde någon slags egen kbt tidigare genom att utsätta mig själv för spelningar ofta. Jag älskade att spela innan pandemin. Hoppas jag hittar tillbaka till det. Men jag är inte så sugen på att bli bedömd igen. Jag känner lite att "jag har gjort en skiva, lyssna om du känner för det".
I ett pressmeddelande när låten Jetplan från nya skivan släpptes sa Little Jinder i ett uttalande att hur mycket livet än försöker bryta ner henne, så fortsätter hon att hoppas på mirakel.
Vad menar du?
– Jag har någon slags övertygelse om att det kommer att hända något fett, att det kommer bli bra. Allt jobbigt leder till något bättre, säger hon och fortsätter:
– Om man tar sig igenom jobbiga saker så kommer man ut på andra sidan som en bättre person. Inte nödvändigtvis starkare, men om man stänger en dörr öppnar sig en annan. Det kommer nya problem men det är jobbigare att stå kvar och trampa i gammal ångest.
Maten står orörd när vi avslutar intervjun.