Den lokala kändisen Justin Bäver har fått konkurrens på Lilla Essingen. Rejält. För i den lokala Facebook-gruppen har flödet den senaste tiden översköljts av bilder på Hagge – hägern som verkar ha gjort ön till sitt hem även nu vintertid. Vi gav oss ut på jakt efter en skymt av hägern och på svar kring ö-bornas fascination för fågeln.
Vi behöver inte leta länge. För den som vill få en glimt av pelikanfågeln är gångstråket mittemot Marieberg ett säkert kort, eller att kolla efter folksamlingar längs sträckan.
Men det är inte bara ö-bor som gillar synen. Tobias Åkerberg bor i Vasastan men upptäckte hägern för ett par veckor sedan och tar rundan förbi för att beundra den, och mata övriga svanar, änder och sothönor med frön.
– Den är jättefin. Jag la upp en bild på den och fick jättemånga likes direkt, säger han.
Och under tiden vi står där kommer mängder med personer gående för att få dagens glimt av den nya kändisen med glada tillrop när de får span, någon säger att de brukar vara två. Och även nya fans sluter upp. Även om de två killarna först kallar Hagge för tjäder är de imponerade av hägern och glatt överraskade.
”De är så coola, lite Walt Disney med sina långa ben som smyger omkring”, säger en av dem.
Men efter en stund ledsnar Hagge på uppmärksamheten och lämnar ön – för en bit mer ostörd mark på Mariebergssidan. Det är en mäktig syn när vingarna spänns ut för en snabb flygtur över vattnet.
– Ja den brukar kunna stå där också. En gång var det säkert 15-20 personer här och då såg jag hur den makade sig över, säger ö-bon Claes af Sillén.
Enligt honom har fågeln funnits omkring ön de senaste åren och han har bland annat också sett en som brukar hänga omkring vid Västerbron.
Vad tror du fascinerar med hägern?
– De ser ju lite annorlunda ut, där den går sådär med lite dålig hållning och så. Men de verkar vara enstörningar, jag har bara sett dem en och en, säger Claes.
Vi bad experten Didrik Vanhoenacker, jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuseet, lägga ut texten om hägerns popularitet. Han tror att det är ett långväga släktskap som är en orsak till fascinationen för fågelarten.
– Dels är de stora, dels rätt snygga. Kanske inte när de kurar i vasskanten en sketen gråmulen novemberdag. Men när de bråkar med varandra, ser de kaxiga ut och är vackra. Sedan är det lite dinosauriekänsla, det sitter ju i alla fåglars släktträd, men här kan man ana deras ursprung mer. En blåmes ger inte lika mycket T-rex känsla även om de har lika mycket dinosaurie i sig, säger han.
Den verkar inte bry sig om andra fåglar i närheten?
– Den accepterar andra fåglar, men de ska nog passa sig lite. Även om hägern mest äter fisk och grodor kan den dra ner ganska stora grejer i halsen. En mindre fågel eller kaninunge så säger det bara slurp. Det finns en häftig bild på nätet där en häger drar i sig en vessla.