Nanna Helsén hade aldrig bantat, aldrig fokuserat på vikt eller utseende. Ändå insjuknade hon i anorexi när hon var 15 år gammal. Sjukdomen slog hårt och snabbt och konsumerade föräldrarnas hela tid. Nanna lades akut in på sjukhus, hennes enda mål var att bara sluta existera – att dö. Bredvid stod två år yngre Stina, den glada stabila systern.
Nu har Stina och Nanna Helsén, idag 29 och 30 år gamla, gemensamt givit ut boken "Välkommen till helvetet" som handlar om hur åren med anorexi och psykisk ohälsa präglat deras liv.
Osminkat och inte ett dugg tillrättalagt berättar de från varsitt håll om året när Nanna blev sjuk.
"Var det så illa, det fattade vi aldrig". Så har flera vänner reagerat, berättar de.
– Vårt huvudbudskap är inte att berätta hur det var för just oss. Förhoppningen är att det kan hjälpa andra. Vi vill få bort den här stigmatiseringen att det ska vara fult eller dåligt att själv eller att någon i familjen drabbas av psykisk ohälsa eller svåra perioder, säger Stina Helsén.
Drabbar hel familj
Boken har fått ett varmt mottagande, inte bara från vänner och familj. Systrarna har blivit intervjuade i Malou efter tio och Nyhetsmorgon.
Båda är glada men också litet överraskade. Från att ha skrivit om sina upplevelser för att läka och komma vidare i sin egen såriga relation, hör plötsligt främmande människor av sig.
Något som är viktigt för dem är anhörigperspektivet.
– Psykisk ohälsa drabbar inte bara den som är sjuk. Alla i familjen är mer eller mindre offer. När någon som man står väldigt nära och som man älskar mår väldigt, väldigt dåligt, oavsett om det är fysiskt eller psykiskt, så påverkar ju det alla, säger Nanna Helsén.
Fri - men övergiven
Allt var chock och förvirring när Nanna blev sjuk. Familjen – stor, glad och social – hade ingen tidigare erfarenhet av anorexi eller psykisk ohälsa. Föräldrarna gjorde allt för att hålla sin sjuka dotter vid liv och tråckla sig genom vården. För 13-åriga Stina förändrades livet i ett slag. Plötsligt hade hon så mycket mer frihet än sina jämnåriga. Men samtidigt kände hon sig ensam och övergiven.
– Det är svårt att tänka sig hur det hade varit utan det här. Det har ju präglat både mig och familjen, säger Stina.
Idag är hon lärare på Lidingö.
Har din uppväxt gjort dig mer uppmärksam på hur barn mår?
– Jag vet inte. Men det är klart att det ligger mig varmt om hjärtat. När jag är vuxen och är bland barn och ungdomar hela dagarna så ser jag hur hur mycket ansvar unga har, hur tufft det kan vara och hur olika förutsättningar de har. Jag berörs väldigt mycket av det.
Har satt spår
I dag beskriver Stina och Nanna sin relation som god. Den varma glada familjen är tillbaka – delvis. Sjukdomen har satt spår. Nanna jobbar som affärsutvecklare och mår bra – ganska ofta.
– Ätstörningsmässigt mår jag betydligt bättre. Men jag har andra issues som jag kämpar med. Jag är skör och känslostyrd men jag hanterar det. Jag har bestämt mig för att göra det bästa av allt, säger Nanna Helsén.