Lennart Ekdal reflekterad i lampan hemma i vardagsrummet. Foto: Claudio Britos

Lennart Ekdal är trött på miserabla män

Orgier i sprit, knark och sabbade äktenskap? Nej tack, säger Lennart Ekdal. Till skillnad från sina manliga generationspolare väljer bokdebutanten att skildra livet från den ljusa sidan.

  • Publicerad 16:42, 12 nov 2021

Croneman. Lundell. Persbrandt. Se där, några av namnen i Lennart Ekdals generöst tilltagna bokhylla.

Konst föder konst, sägs det. Och mycket riktigt: efter att ha parallelläst dessa böcker var en ny författare född.

– Vad alla de här gubbarna hade gemensamt var att de söp eller knarkade ner sig, misskötte alla relationer och levde i mitt tycke jävligt torftiga liv. Då tänkte jag "fan, jag skriver en motbok", säger Lennart.

Lennart Ekdal tillbringade 23 år på TV4, där han var med och byggde upp kanalens journalistiska arbete från grunden. I dag ser han positivt tillbaka på sin journalistkarriär. "Tänk att kunna säga det ändå. Att jag har jobbat i 45 år och inte kan påminna mig om något skede då jag har tyckt att det har varit riktigt segt och hoppats att det är fredag snart." Foto: Claudio Britos

Resultatet, tillika den snart 68-årige journalistens debutbok, har fått namnet Ekdal & livet. Som titeln skvallrar om är detta en skildring av författarens egna upplevelser: idyllisk uppväxt i Linköping, närapå ett halvt sekels knegande på tidningar och i tv, giftermål på villatomten i Stora mossen med Mona Sahlin som vigselförrättare.

Folkhemsskildring

Den tidigare S-ledarens insats på bröllopet var bra, säger Lennart. Även om han och Malin inte fick någon skriftlig bekräftelse på att de faktiskt hade gift sig.

– Jag litade inte 100 procent på att Mona hade kommit ihåg att skicka in det. Så jag ringde upp Skatteverket och sade "hej, jag heter Lennart Ekdal, jag undrar om jag är gift".

Det var han, blev svaret.

Lennart Ekdal har inte fört någon dagbok genom åren, men att skriva om sitt liv gick bra ändå. "Man kommer ihåg mer än vad man tror", säger han. Foto: Claudio Britos

Utöver den sortens självbiografiska anekdoter ger boken en bild av Folkhemssverige på 1960- och 1970-talen.

Då var det inte så farligt att röka i framsätet, även om det satt barn i bilen. Dessutom sågs man och lekte oberoende av föräldrarnas inkomster.

– Det är ungar här i Bromma som aldrig någonsin kommer att sätta sin fot i tio, femton förorter, och barn i tio, femton förorter som aldrig kommer att sätta sin fot här. Det är inget bra, och där har vi misslyckats kapitalt, säger Lennart.

På Blackans scen kan alla uppträda

Själv betraktar den forne ekonomijournalisten sig som ekonomiskt oberoende. Det menar han att han har blivit genom att förvalta sin "relativt vanliga reporterlön" väl.

– Jag var rätt bra i huvudräkning, det har jag haft en väldig glädje av.

När man samtidigt ser hur splittrat samhället är, hur går tankarna då?

– Det är tragiskt. Rikingar som inte förstår att kraftigt växande klyftor är ett problem är ett problem i sig.

Lennart Ekdal hemma i vardagsrummet i Stora mossen. Foto: Claudio Britos

Som hugad fotbollssupporter, och far till två bolltrollare, ser han också alternativen. Ungdomar från Hässelby och Bromma kan ju utan problem mötas för att lira match, till exempel.

Lennart Ekdal skulle vilja se fler motsvarande sammanhang i samhället, även om han menar att det är sent påkommet.

– Vi kan inte ge upp för den skull.

Vill ge tips

Och även om tillvaron i stort är knepig kan det enskilda livet fortfarande vara ganska kul, resonerar han. Med sin bok hoppas han – förmätet eller ej – ge herrarna i hans bokhylla "lite tips på vägen".

Ett sådant: håll fast i polarna.

– Det är viktigt. Jag blir förbannad när jag läser de här andra gubbarna. De kan sitta i baksätet på en bil och gräla, och blir de tjurskalliga hörs de inte på 30 år. Det är att slänga bort en relation.

De vill skapa möten med kulturens hjälp

Men också ett framgångsrecept, att döma av eländesskildringarna som tar plats i sommarprat och kulturspalter.

Om Lennart Ekdal blir ansikte utåt för en ny, mindre miserabel manlighet återstår att se.

– Jag skriver till och med i boken: får man skriva att pappa var skön och jävligt snäll? Får man skriva att livet har varit skitkul? Ingen aning, men det skiter jag i. Jag tänker göra det i alla fall.

Lennart Ekdal framför sin väl tilltagna bokhylla. Foto: Claudio Britos

Lennart Ekdal om ...

...uppväxten: "Jag hade de positiva förväntningarnas uppväxt och det tror jag är den bästa uppfostran man kan ge ett barn. Man ska utgå ifrån att det går bra för ungarna, det gjorde mina föräldrar."

...sin far: "Min pappa var jättesportintresserad. Jag tror att han hade tyckt att det varit toppen av toppen att se sin sonson spela för svenska landslaget på tv. Det kan jag sörja lite, att det aldrig kunde bli så."

...fotbollssönerna: "Hjalmar har förmodligen en karriär framför sig. Det är jättekul men jag tycker att det är trist att få ytterligare en son som eventuellt försvinner utomlands i tio år. Albin har ju bott ute i 14 år."

Visa merVisa mindre