Efter att flera kvinnor mördats på kort tid har debatten om mäns våld blossat upp i medierna. Annika Andersson, som är styrelseordförande i Kvinnojouren i Sundbyberg, är tyvärr inte förvånad.

– Det är ingen nyhet att kvinnor dödas av män som de har, eller har haft en nära relation med. Men det är hemskt att det ska behöva gå till den här punkten för att det ska uppmärksammas medialt och politiskt som det gjorts nu.

Kvinnojouren i Sundbyberg är ideell verksamhet med en anställd, en styrelse och cirka 20 volontärer. Här kan kvinnor få stöd genom samtal, juridisk rådgivning eller få med sig någon på besök hos myndigheter.

Utsatta för våld

Vanligaste skälet till att kvinnor söker hjälp är att de är utsatta för våld eller har varit det, berättar Sofia Andersson, som är verksamhetens enda anställda.

– Många ser på våld som att det endast handlar om slag, men vi ser att det psykiska våldet ofta är grovt och en förutsättning för fysiskt våld.

När ska man söka stöd hos er?

– Hellre en gång för mycket än för lite och man kan vara helt anonym. Om det är något som skaver i relationen eller om man är orolig för en kompis, kollega eller släkting kan man absolut ta kontakt med oss, säger Sofia som betonar att om det är en akut situation så ska socialjour och polis kontaktas. 

Oroväckande tyst

Under pandemin har det varit oroväckande tyst från kvinnor i Sundbyberg berättar Sofia Andersson, även om söktrycket ökat sedan i februari – något som dock kan bero på att paraplyorganisationen Unizon då skaffade en central plattform där de lokala filialerna finns samlade.

– När restriktionerna minskar väntar vi oss att fler kommer höra av sig. En del i våldet är kontroll och isolering, så pandemin har hjälpt våldsutövaren. Om man jobbar hemifrån har man mindre tillfällen att söka hjälp, säger Sofia Andersson.

Under 2020 och 2021 får Kvinnojouren Sundbyberg 600 000 kronor i stöd från staten, men om de får samma stöd under 2022 får de veta först i mars nästa år.

Hoppas på större stöd

Från Sundbybergs stad ligger föreningsbidraget på 80 000 kronor om året. Sofia och Annika Andersson menar att bidragen måste höjas och bli mer långsiktiga så att de kan planera sin verksamhet och veta om de kan ha anställda eller betala för sina lokaler.

– Om den här uppmärksamheten i medier kan göra att Sundbybergs stad får större vilja att skjutsa till mer pengar är det bra. Det hade underlättat om vi hade fått högre ekonomisk stöd som sträcker sig över tre år till exempel eftersom vi inte vet hur mycket som kommer från staten och hur länge, säger Annika Andersson.

De hoppas också att uppmärksamheten gör att samhället jobbar mer med frågan generellt. Att alla som sitter i beslutande positioner får kunskap om mäns våld mot kvinnor och att kvinnojoursrörelsen bjuds in i sammanhang där målgruppen påverkas till exempel.

– Jag hoppas det inte bara blir prat utan att det leder till åtgärder som förbättrar situationen. Och att man lägger mer tid och resurser på förebyggande arbete och förövarna. Det ska inte vara så att kvinnor och barn behöver hålla sig gömda, säger Sofia Andersson.