På utsidan ser hon ut som vilken kafébesökare som helst där hon sitter i Bålsta centrum med en kopp kaffe.

Inom Nadja Repeta pågår något annat. Där lider hjärtat av vetskapen om och okunskapen av vad som pågår i hennes födelseland.

Vetskapen matas hon med dagligen via medierna.

Okunskapen är vad som händer med vänner som är kvar i det krigsdrabbade Ukraina.

– Jag har en vän, en kille som jag inte har hört av på länge, på två veckor. Han har ett autistiskt barn. Jag är rädd att han är död, säger hon och blinkar hårt.

Hade hemlängtan

Nadja själv kom till Sverige 1998. Hon har två barn, en son och en dotter, och är gift med en svensk man.

– Jag är utbildad psykolog från Ukraina. Från Lviv. Jag bodde här till 2007. Då flyttade vi tillbaka. Jag hade hemlängtan. Vi hade en jätte­fin tid där, men barnen ville tillbaka så 2012 flyttade vi igen.

Nadja har promenerat från byggnaden mitt emot centrum­, där Familjeläkarna håller till.

Där arbetar hon till vardags som kurator, något som har gjort att hon har kunnat bidra till att göra livet lättare för människor som nu har det oerhört svårt.

Har översatt

Sedan de första flyktingarna kom till Håbo och Skokloster har hon varit där ute vid ett par tillfällen och hjälpt dessa kvinnor och barn som lämnat allt bakom sig och åkt till det okända för att överleva.

– Jag har översatt, hjälpt till att registrera och om det var något akut så hjälpte jag till med det. Det är bra att ha den kompetensen och ha språket. Jag är glad att min chef, Fatou Jallow agerade. De jag träffade var verkligen nöjda och tacksamma över att vi var så effektiva, säger Nadja

Ledsen och hjälplös

Hon medger att det här jobbet­ har känts mer än vanligt­.

– Det är känslomässigt. Folket flyr, de har lämnat allting­ hemma. Det enda de vill är att komma hem. De vill inte stanna här, säger hon.

Den senaste tiden har varit extra svår för Nadja.

– Jag har vänner och kollegor som bor i närheten av Mariupol. Det är jobbigt att ta in det som sker. Man blir ledsen och känner sig hjälplös på en och samma gång.