Sommaren har anlänt när delar av Håbo Hembygdsförening tar emot i sina lokaler på Knarrbacken. Eva Lidö, Ingrid Ljungkvist och Hans Söderholm visar upp slutprodukten. En rejäl bit historia med titeln: ”Håbo förr i tiden” och med undertiteln ”Kalmar-Yttergran-Övergrans socknar, en bok om Håbo från 1850- till 1960-talet.”
– Det har gått väldigt bra. Det är många som vill ha boken och den har gått åt mycket snabbare än vi trodde. Fortsätter det så här så får vi snart trycka en ny upplaga, säger Eva Lidö.
Hon och Ingrid Ljungkvist kom in projektet som startade med en idé av Kjell Sandell. Hans Söderholm berättar.
– Vi skrev en bok om Torp i Håbo. Det var över 200 torp vi var ute och tittade på och tog fram information om vilka som bodde där och så vidare. När den var klar sa Kjell: ”Ska vi inte göra en bok om Håbo förr i tiden?” Ja, sa vi.
Saknade medförfattare
Kjell Sandell och Jan Rudberg saknas extra mycket den här dagen. De två medförfattarna till verket har gått ur tiden. Kjell i oktober 2019 och Jan i februari 2021.
– De fick aldrig se boken färdig. Det var väldigt synd, säger Ingrid.
Arbetet startade alltså redan 2012 och för några veckor sedan kom den ut. I drygt nio år höll man alltså på och då kan man fråga sig vad det är som får fem människor att ägna så mycket tid åt ett enda projekt?
– Håbo kommun är inflyttningskommun och ska vi försöka vidarebefordra allt det gamla till alla nya som inte vet någonting så ... kulturarvet måste börja vårdas, säger Ingrid Ljungkvist.
Vad är det här för en bok och varför ska man läsa den?
– Som Ingrid sa, inflyttningen hit till Håbo började på 1970-talet. Det har funnits lite böcker, men det har mest varit bilderböcker. Det har inte funnits något sådant här med hela artiklar som berättar saker. Man vet ju aldrig hur det ska bli och vad folk ska tycka, men det här har gått över förväntan, säger Eva Lidö.
– Den har mottagits väldigt väl.
Då vet man
Studieförbundet Vuxenskolan har bidragit med stöd till gruppen som kallar sig själva för ”amatörforskare med stort intresse för vår hembyggd” i förordet.