Piano, gitarr och annan utrustning finns i det solljusa vardagsrummet. Och med fönsterrutan in till köket skulle en mäklare kunna skriva att lägenheten i Bagarmossen är möjlig att göra om till studio. En stund innan Mitt i kommer har hon repat här med sitt band.

– Jag har världens bästa grannar, säger Kristin Amparo som hyllar grannarna som inte bara tillåtande utan också hjälpsamma.

I kvarteret är det inte ovanligt med toner. I grannskapet hörs ibland ljudet av både harpa, violin och saxofon.

– Man hör när fönstren står öppna, förklarar Kristin Amparo.

Knyter an till förfäder och släkt

Hade bandet balkongdörren öppen denna dag skulle grannarna höra visor på svenska och spanska, med rytmer från Colombia och Anderna. Det är i alla fall så musiken på Kristin Amparos första egenkomponerade album "Som havets ängar" beskrivs.

– Spanskan blir ett sätt för mig att connecta med mina förfäder och släkt i Colombia. Det känns helande. Jag har alltid haft en längtan hem och det är något som finns med på skivan. Samtidigt ger spanskan andra klanger och färger. Det känns skönt och fritt, säger Kristin Amparo.

Rötterna och den dubbla identiteten har varit frågor Kristin Amparo burit med sig i princip hela livet. Hon är född i Colombia. Men direkt från födseln togs Kristin till ett barnhem och adopterades efter fem månader av sina svenska adoptivföräldrar.

Biologiska mamman tog kontakt

Hon växte upp på Lidingö och när Kristin var i tidiga tonåren tog hennes biologiska mor plötsligt en dag kontakt. Barnhemsföreståndarinnan hade varit på besök i Sverige, varpå en bild med Kristin Amparo publicerades i Colombia. Hennes mor kände igen sin dotter.

– Det var skönt, men också förvirrande på samma gång att möta detta i tonåren. Min pappa som betytt mycket för mig hade gått bort och så kommer en annan människa och säger ”jag älskar dig”. Men det kändes fint att veta att hon brytt sig. Det har funnits många frågor kring varför jag blev adopterad och vad det var som hände.

Vid 21 års ålder åkte Kristin till Colombia och mötte sin biologiska familj för första gången. Mötet var omvälvande. Det tog något år innan hon återvände men nu åker Kristin till Cali i Colombia två gånger om året.

– Det har tagit lång tid för mig att förstå hur jag ska balansera de här två världarna.

De spanskspråkiga låtarna är skrivna i Cali. Skivans avslutande No llores (Gråt inte) är tillägnad alla hennes föräldrar, både adoptiv och biologiska.

– Den handlar om hur jag känt att jag ska bära alla relationer i mitt liv. Det började nog tidigt i livet. Min pappa var sjuk från att jag var fyra år och gick bort när jag var elva år. Jag ville nog bara vara glad och duktig. Men det sker ändå något inuti som man får ta tag i senare i livet. Jag har kommit på sent i livet att jag inte behöver bära alla relationer och ta ansvar för att alla ska må bra. Men jag önskar alla väl, säger Kristin Amparo.

Musikalisk bredd

Skivan "Som havets ängar" skiljer sig från vad hon gett ut tidigare. Men så är också Kristin Amparo bred i sitt musikaliska uttryck. Med på den musikaliska paletten finns bland annat soul, jazz, punk och hiphop.

Skivan smögs egentligen ut digitalt hösten 2020, men Kristin Amparo hade inga pengar för någon lansering. Med pengar från Statens kuturråd har hon nu tryckt upp en fysisk upplaga som kom ut i slutet av april. Den 16 juni spelar hon albumet med Lilla Trion på Fasching. Hon planerar också för spelningar i Sydamerika.

– Nu kör vi igen och folk vill höra live-musik. Det är underbart.