Tre månader har gått sen Mostafa Ahmadi gick ut gymnasiet strax före jul. Sen dess har han sökt mer än hundra jobb. Häromdagen var han på sin första intervju. Får han jobbet som städare på pendeltåget betyder det inte bara lön på kontot och en fot in i yrkeslivet. Det är innebär också att han får stanna i Sverige.

–  Jag är utbildad barnskötare men jag söker jobb som vad som helst och inte bara i Stockholm utan i hela Sverige. Jag har sökt på lager, hotell och restaurang men på grund av corona har hela arbetsmarknaden blivit förstörd, säger Mostafa Ahmadi.

Han kom till Sverige 2015 sedan han lämnat kriget i Afghanistan med sin mamma, pappa och syster. Tillsammans tog de sig till Iran. Därifrån reste Mostafa själv över Medelhavet, genom Öst- och Centraleuropa till Sverige med hopp om att få stanna och försörja sin familj. Då var han 16 år.

Sex månader på sig att söka jobb

Liksom många andra ensamkommande barn som kom 2015 hann Mostafa fylla 18 år innan Migrationsverket avslog hans asylansökan. Därför omfattas Mostafa av den nya gymnasielagen som ger ungdomar rätt att gå klart gymnasiet, trots att de saknar asylskäl.

Vill de stanna i Sverige efter det måste de hitta ett fast jobb eller ett jobb som varar i två år. De har sex månader på sig. Nu har halva tiden gått för Mostafa.

https://www.mitti.se/nyheter/lagen-ger-ensamkommande-sista-hoppet-ar-i-limbo/lmriz!4558525/

–  Stressen påverkar mig både psykiskt och fysiskt. Mina vänner säger att jag pratar i sömnen och gnisslar tänder. Jag kan inte koncentrera mig. Jag har inte bara ansvar för mig själv utan också för min familj. De räknar med att jag kan skicka pengar. Jag har inte berättat för dem om min situation, säger han.

Får hjälp av nya kontakter

För att stötta unga som Mostafa har den ideella organisationen Nya Kompisbyrån, med stöd av Stockholms stad och länsstyrelsen, dragit igång ett utbildningsprogram där de matchas med etablerade svenskar som kan dela med sig av sina kunskaper och, framför allt, sina kontakter.

Amanda Hardmeier, som till vardags jobbar som ekonom, har varit coach i den första utbildningskullen.

– Jag har både kunnat bidra med kunskaper inom ekonomi men också fungerat som ett bollplank och ett stöd åt ungdomarna. Jag och Mostafa har till exempel hörts även efter utbildningen för att bolla frågor inför hans jobbintervju. Jag har blivit en del av deras kontaktnät helt enkelt, säger hon.

Hårt drabbade av pandemin

Enligt Nick Doggen, projektledare på Nya Kompisbyrån, är det runt tusen ungdomar i länet som omfattas av gymnasielagen och som på kort tid måste hitta arbete. Han ser ett extra stort behov av stöd för gruppen under coronakrisen som slagit hårt mot de branscher som ofta är ungas väg in på arbetsmarknaden.

– Nu försöker vi utöka deras kompetens och nätverk med hjälp av civilsamhället och näringslivet. De flesta ungdomarna har bott här i sex till sju år och har skapat sig ett liv här. Att de tvingas lämna landet för att de inte hittar ett jobb under pandemin känns väldigt orättvist, säger Nick Doggen.

Vill inte återvända

Mostafa är glad för stödet han fått i sitt jobbsökande och tycker att de nya kontakterna gjort honom mindre ensam. Han har en andra intervju inbokad på ett städ- och flyttbolag.

Att som hazar återvända till Afghanistan ser han inte som ett alternativ.

–  I Iran säger de att vi ska tillbaka till Afghanistan. I Afghanistan tycker de att hazarer ska bo i Kina eller Mongoliet. Jag har växt upp som flykting. Hela tiden måste jag flytta. Jag kom full av önskan om att få stanna I Sverige. Jag har lärt mig språket och kulturen. Jag känner att Sverige är mitt land men samtidigt känner jag mig landlös, säger Mostafa.