Leverans. Diana Lagerkrantz hämtar ut sin frukost från mat-hissen. Foto: Sacharias Källdén

Kolla smarta 30-talsgrejen – ultimata vardagslyxen i hemmet

Tryck på en knapp och hämta ut nybakta söndagsfrallor genom en lucka i väggen. En dröm för många är vardagsmat för Diana Lagerkrantz och hennes grannar i Markeliushuset.

  • Publicerad 16:08, 16 dec 2016

Om jag har slut på mjölk när jag bakar så skickar de upp två deciliter

Bageriet och restaurangen Petit France på John Ericssonsgatan har kanske den närmaste kontakten med sina kunder som man kan tänka sig. De delar på samma privata hiss.

Det kollektiva boendet Markeliushuset byggdes på 30-talet. Då var socialdemokraten Alva Myrdal med i utformandet av det nya moderna boendet som skulle ge den tidens kvinna en ny roll i samhället.

– Huset handlade om att skapa ekonomiska och framförallt praktiska förutsättningar för arbetande kvinnor genom att erbjuda mat, förskola, städ och tvättjänster, säger Gunnar Akner som är styrelseordförande i husets förening.

Beställer frukost varje dag

Lägenheten var Diana Lagerkranz, 23 år, första egna hem när hon flyttade hemifrån för tre år sedan.

– Första året beställde jag upp frukost varje dag. Jag jobbar på restaurang så när jag kom hem i gryningen var alla bullar inne i ugnen. Jag kände kanelbullsdoften i trapphuset och längtade tills jag skulle vakna, säger hon.

Att hon jobbar natt innebär att hon ofta känner sig i ofas med resten av världen. Den mat hon köper hem blir oftast gammal i kylen. Att bo nära ett bageri har både för och nackdelar, menar hon.

– Man kommer aldrig hem till en tom gata. Det är alltid fullt med folk och när jag kommer hem på natten lyser det alltid. Sen vaknar jag också ofta av att det går leveranser med lastbil tidigt på morgonen. Det får man på köpet, säger Diana Lagerkranz.

Bageriet och restaurangen Petit France på John Ericssonsgatan har direktkontakt med kunderna genom mathissen. Foto: Sacharias Källdén

Cafépersonal får beställning på telefon, lägger in maten på en bricka i hissen och trycker upp. Foto: Sacharias Källdén

Att bo i ett hus med mathiss påverkar också relationen till hennes grannar. Genom luckan kan hon följa andras liv.

– Vi delar ju hiss så jag ser när de beställer upp. Det känns som ett litet samhälle och mat-hissarna gör att huset får liv. Om jag har slut på mjölk när jag bakar så skickar de upp två deciliter. De vill ju ha en bra relation med oss. Hissen går alltid varm på söndagar vid 12, när det levereras söndagsfrukost. Då knakar det i väggarna, säger hon.

Vill se fler kollektivhus

Gunnar Akner tycker att staden borde planera fler kollektiva hus som det här.

– Man kan ju överväga det. Många yngre människor jobbar och är ensamma i Stockholm. Det kan ju komma till ett läge då man är sjuk eller behöver hjälp med barnen. Många skulle tjäna på att ha vissa tjänster inbyggda på ett fiffigt sätt och ha fler gemensamma hjälpmedel och utrymmen. Det skulle vara stor efterfrågan på det, säger han.