De små fröna ligger i en vit näsduk som Kerstin tar ut från fickan i sin jacka.
– Jag sprider bara ut dem så här. Det är frön till stora vallmon som jag hoppas kommer gro och blomma nästa sommar, berättar Kerstin Roth och släpper fröna i en av rabatterna.
Förutom Kerstins vallmo har rosor planterats i rabatterna på Emerich Roths plats i Viksjö. Tillsammans bodde hon och Emerich Roth i Järfälla i 47 år.
Men de träffades i stan. Gemensamma vänner och intresset för musik var det som förde ihop dem, på en konsert i Konserthuset.
– Han gillade Beethoven och det gjorde jag också, säger Kerstin och skrattar till.
Ett år senare flyttade de till villan i Västra Jakobsberg.
– Vi trivdes jättebra. Vi tyckte om huset och trädgården. Våra vänner brukade komma på besök i trädgården och kalla den vårt Provence.
Viksjöskolans fredsprofil
Emerich var 97 år när han avled den 22 januari i år. Under sitt liv överlevde han fem koncentrationsläger och hann föreläsa om sina erfarenheter på runt 1600 skolor i Sverige.
Flera gånger besökte han Viksjöskolan och tilldelades skolans fredsprofil.
– För mig var han bara Emerich och inget annat. Därför blev han förvånad när han kom till skolor och ungdomar flockades kring honom. Det gladde honom att elever var engagerade, och önskade att samhället bättre skulle ta vara på deras engagemang.
Hon berättar att många var inne på hans Facebook och grattade honom på hans födelsedag tidigare i år, fastän han gått bort.
– Det glädjer mig verkligen. Han trodde inte själv på vilken påverkan han verkligen hade, det förvånade honom varje gång.
"Han finns kvar"
I dag bor Kerstin kvar i deras villa.
– Folk frågar hur det varit sedan han gått bort. Klart jag märker en skillnad, men han finns kvar och uppfyller hela huset. Jag går där och pratar med honom. Det är konstigt att en människa kan lämna så starka intryck trots han till sin personlighet var mycket försynt, men har man bott ihop i 47 år så blir det kanske så.
Vad kan Järfälla ta med sig av Emerich?
– Han sa alltid "skolan är den viktigaste platsen i samhället för där sitter framtiden i skolbänken fem dagar i veckan" och det är där vi måste börja.