Täbybo. Kenneth har bott i Grindtorp sedan han var liten. Foto: Lotten Engbom

Kenneth tvingas bort från Täby: Tipsas om Filipstad

Kenneth Forsman, 54, är född i Grindtorp och har bott i Täby till och från hela sitt liv. Men nu kastar kommunen ut honom.

  • Publicerad 12:29, 16 jan 2018

Kenneth har missbrukat alkohol nästan hela sitt liv, men har kämpat för att bli nykter.

Genom Täby kommun fick han ett kontrakt på fyra år för en lägenheten i Grindtorp. För Kenneth betydde det oerhört mycket.

– Jag var så glad. Det var den finaste lägenheten jag haft. Jag fixade fint och mådde jättebra, säger Kenneth.

Men för ett tag sedan fick Kenneth veta att han inte skulle få bo kvar i lägenheten efter årsskiftet.

– De kastade ut alla mina kompisar för ett år sedan. Jag har mått skitdåligt. Jag skulle vara ute den andra januari men nu har jag typ ockuperat den här lägenheten och hämtat upp en madrass från källaren.

"Aldrig varit i Filipstad"

I ett brev från kommunen uppmanar de honom att aktivt söka andra boenden. "I dagsläget vet vi på Socialtjänsten att det finns lägenheter lediga i Filipstads kommun, om det är möjligt så kanske du även kan titta på det".

– Jag har aldrig varit i Filipstad. Vad ska jag göra där? Täby är ju jag. Jag är uppvuxen här men nu vill de ha mig så långt bort som möjligt.

– Jag trodde kommunen skulle hjälpa de som behöver det, men nej.

Förr Kenneth börjar allt om från noll igen.

– Jag har inte en chans mot kommunen. Det är tillbaka till noll liksom, jag trivdes som fan och var lycklig här. Så rycker de mattan under fötterna på mig. Hur ska jag orka? Jag har gråtit så det finns inga tårar kvar.

– Förr kunde jag sova ute, men jag är för gammal. Det enda jag begär är ett rum, min teve och jag. Och att jag har tak över huvudet och en dörr att stänga.

"Vet inte hur jag ska fixa det här"

För att lösa situationen hittade Kenneth ett vandrarhem i Täby, men då sa kommunen nej.

– De erbjöd mig natthärbärge utanför Kista, men det funkar inte. Jag vill ju vara på hemmaplan. Jag hittade någonstans att bo, som de uppmanade mig att göra, men sen säger de nej.

– Var sjutton ska jag vara, var ska jag ta vägen? Jag vet inte hur jag ska fixa det här. Jag har inga polare att sova i soffan hos. Jag har ingenting.

Men du visste att kontraktet gällde för fyra år har du sökt andra bostäder under de här fyra åren?

– Ja, men vilken chans har jag. Som en snöflinga i Sahara. Det var bara löjligt att få den där lappen, jag har inte en chans.

Inget bostadsförsörjningsansvar

Thomas Nilsonne (M), ordförande i socialnämnden, kan inte gå in på enskilda ärenden på grund av sekretess.

– Men i generella termer har social omsorg inte något bostadsförsörjningsansvar utom för två grupper, äldre som fått bistånd till särskilt boende och inom Lss.

Varför behöver ni lägenheten nu?

– De lägenheter som vi har inom social omsorg är vad vi kallar för träningslägenheter. Den får man under en begränsad tidsperiod, bland annat tillsammans med en övrig insats. När insatsen är avslutat blir man inte vräkt utan kontraktet upphör. De personer som fått insatslägenhet är medvetna om att det här är tidsbegränsat.

– Social och omsorg har ett visst antal sådana här lägenheter, vi har ett behov av dem. Vi kan inte cementera dem. Meningen är att du ska få luft under vingarna och klara av att ta dig vidare själv.

Thomas Nilsonne säger dock att han har full förståelse för att det inte är så lätt för den här gruppen att ta sig vidare, och att bostadsbristen dessutom är enorm i Stockholms län.

Vad kan kommunen göra för att hjälpa till då?

– Vad vi har ansvar för är att folk har tak över huvudet. Då handlar det bland annat om vandrarhem.