Förra våren tog anmälaren sin katt, en ragdollhona, till en veterinär i Upplands Väsby för tandutdragning eftersom katten visat tecken på tandsjukdom. Katten mådde bra efter besöket.
Under förra hösten tyckte anmälaren att katten åt dåligt och tog då snabbt kontakt med samma veterinär för att se om det var tänderna som åter var problemet. En inflammation konstaterades i en hörntand, som drogs ut.
Men den här gången mådde katten mycket sämre efter operationen, den varken åt eller drack. Kontakt togs åter med veterinären som konstaterade att en inflammation hade uppstått. Stygnen togs bort, en spolning utfördes och katten fick antibiotika.
Svårt att äta
Eftersom katten fortsatt hade svårt att äta och dricka och även få i sig medicinen, tog djurägaren åter kontakt med veterinären, som då satte in ett mindre dropp. När katten fortsatte att må dåligt, och djurägaren upplevde att detta nonchalerades av den behandlande veterinären, tog djurägaren katten till en annan veterinär. Denna konstaterade att katten hade drabbats av njursvikt och därför måste avlivas.
Efter anmälan har ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård beslutat att ge veterinären i Väsby en disciplinpåföljd i form av en erinran.
Nämnden anser att veterinären "brustit i sin yrkesutövning vid behandlingen av katten genom att inte gå vidare i utredningen av kattens problem trots att ägaren sökte hjälp flera gånger. Den utdragna tanden ledde till komplikationer, men kattens symptom var så pass allvarliga att veterinären borde ha utrett katten vidare vid återbesöken. Det skedde inte, och dessutom saknas anamneser och kliniska undersökningar i journalen avseende återbesöken."