Nils Bergstrand möter oss på gården innanför Ågestaverkets grindar. Han är Vattenfalls huvudprojektledare för rivningen av det som var Sveriges första kommersiella kärnkraftverk.

I nästan ett halvt sekel har reaktorn legat i dvala här i sitt bergrum i söder om Farsta, i Huddinge kommun. Frågan om förvaring av det radioaktiva avfallet var länge olöst.

Nu finns en plats för mellanlagring, i Studsvik utanför Nyköping.

– Nu har vi möjlighet att göra det här. Det handlar om både kunskap och kapacitet. Det tar tid att bygga upp en organisation för avveckling. Det är inte bara att gå ut på stan och anlita någon för att plocka ner det här, förklarar Nils Bergstrand.

Tusen ton avfall

Rivningen inleddes förra sommaren och väntas pågå i fyra år till. Projektet sysselsätter cirka 60 personer varav 30-40 jobbar fysiskt med rivningen. Tusen ton avfall ska tas omhand.

Men på gårdsplanen syns inte många spår av jättejobbet. Bara containrarna, som står uppställda i väntan på bortforsling.

– Vi mäter radioaktiviteten och sorterar avfallet. Ungefär hälften av det vi plockar ut kan vi friklassa och återvinna som vanligt skrot, säger Nils Bergstrand.

Resten, låg- eller medelaktivt avfall, läggs i särskilt anpassade behållare innan det körs iväg.

All hantering av radioaktivt avfall sker inne i bergrummet, som i sin tur är ingjutet i ett stålskal. Dit får Mitt i:s team inte komma in.

Reaktorn ska plockas isär

Näst på tur är själva reaktorn. Den kommer att kapas i delar under vatten, där vattnet fungerar som en strålskärm mot radioaktivitet. Arbetet väntas ta 18 månader och utförs av experter från kärnbränsleföretaget Westinghouse.

– Vi använder genomgående metoder som ska säkerställa att ingen radioaktivitet frigörs och vi mäter dagligen det som går ut genom ventilationen, säger Nils Bergstrand.

Symbol för den svenska kärnkraften

Med anledning av rivningen hålls den 24 november en föreläsning på Fanfaren i Farsta om Ågestaverket och den svenska kärnkraftens historia.

– Ågesta är en lämning av något som las ner men ändå underhölls minutiöst genom åren. Det är som en tidskapsel. Det är superspännande, säger Fredrik Krohn Andersson, arkitekturhistoriker och kulturarvsforskare vid Stockholms universitet.

Han berättar att kärnkraften på 60-talet sågs som en viktig del av det svenska samhällsbygget. Ågestaverket blev en milstolpe.

– Syftet med Ågesta var att göra ett första modellkraftverk, en språngbräda mot en ny teknik. Ågestaverket var ansett som en symbol för den stolta inhemska kärnkraftsproduktionen.

Enligt Fredrik Krohn Andersson är detta också förklaringen till att verket bara var i funktion i tio år. Det var menat som ett steg på vägen, inte en långsiktig lösning.

Inför rivningen menade kritiker att kärnkraftverket borde bevaras som museum. Så blir det inte. Men vissa föremål ska enligt Vattenfall skänkas till Tekniska museet.

Ingångarna till berget stängs

Rivningen av Ågestaverket väntas vara klar 2025. Då ska reaktorhallen vara tömd och anläggningen friklassad, vilket innebär att nivåerna av radioaktivitet ligger under Strålsäkerhetsmyndighetens gränsvärden.

Vad händer sedan?

– Det är Stockholms stad som äger marken. Då gjuter vi igen alla ingångar till bergrummet och lämnar över nyckeln, säger Nils Bergstrand.