Torn. Kyltornet ligger rakt ovanför reaktorhallen. Även det kommer att rivas, enligt Vattenfall. Byggnaden intill används som övningsområde av brandförsvaret. Foto: Sacharias Källdén

Kärnfullt farväl när Ågestaverkets reaktor rivs

Sveriges första kärnkraftverk går i graven för gott när Ågestaverket rivs. Mitt i hälsade på och fick en lägesrapport från det historiska arbetet, som väntas pågå i fyra år till.

  • Publicerad 16:07, 19 nov 2021

Det är inte bara att gå ut på stan och anlita någon för att plocka ner det här.

Nils Bergstrand möter oss på gården innanför Ågestaverkets grindar. Han är Vattenfalls huvudprojektledare för rivningen av det som var Sveriges första kommersiella kärnkraftverk.

I nästan ett halvt sekel har reaktorn legat i dvala här i sitt bergrum i söder om Farsta, i Huddinge kommun. Frågan om förvaring av det radioaktiva avfallet var länge olöst.

Nu finns en plats för mellanlagring, i Studsvik utanför Nyköping.

– Nu har vi möjlighet att göra det här. Det handlar om både kunskap och kapacitet. Det tar tid att bygga upp en organisation för avveckling. Det är inte bara att gå ut på stan och anlita någon för att plocka ner det här, förklarar Nils Bergstrand.

Turbin. Nils Bergstrand från Vattenfall vid det som var kärnkraftverkets turbinbyggnad. Foto: Sacharias Källdén

Kyltornet. Foto: Sacharias Källdén

Tusen ton avfall

Rivningen inleddes förra sommaren och väntas pågå i fyra år till. Projektet sysselsätter cirka 60 personer varav 30-40 jobbar fysiskt med rivningen. Tusen ton avfall ska tas omhand.

Men på gårdsplanen syns inte många spår av jättejobbet. Bara containrarna, som står uppställda i väntan på bortforsling.

– Vi mäter radioaktiviteten och sorterar avfallet. Ungefär hälften av det vi plockar ut kan vi friklassa och återvinna som vanligt skrot, säger Nils Bergstrand.

Resten, låg- eller medelaktivt avfall, läggs i särskilt anpassade behållare innan det körs iväg.

All hantering av radioaktivt avfall sker inne i bergrummet, som i sin tur är ingjutet i ett stålskal. Dit får Mitt i:s team inte komma in.

Reaktorn ska plockas isär

Näst på tur är själva reaktorn. Den kommer att kapas i delar under vatten, där vattnet fungerar som en strålskärm mot radioaktivitet. Arbetet väntas ta 18 månader och utförs av experter från kärnbränsleföretaget Westinghouse.

– Vi använder genomgående metoder som ska säkerställa att ingen radioaktivitet frigörs och vi mäter dagligen det som går ut genom ventilationen, säger Nils Bergstrand.

Locket av. Ett högtidligt ögonblick under rivningsarbetet. Isolerlocket till reaktortanken lyfts bort. Foto: John Guthed

Specialsax. Vissa rivningmoment utförs med fjärrstyrda verktyg för att skydda arbetarna från radioaktiv spridning. På bilden klipps en del av en åtta meter lång styrstav med hjälp av en specialbyggd och fjärrstyrd hydraulsax. De 27 styrstavarna reglerade effekten i reaktorn och var bland det mest radioaktiva som fanns kvar i verket efter att det stängde. Foto: John Guthed

Symbol för den svenska kärnkraften

Med anledning av rivningen hålls den 24 november en föreläsning på Fanfaren i Farsta om Ågestaverket och den svenska kärnkraftens historia.

– Ågesta är en lämning av något som las ner men ändå underhölls minutiöst genom åren. Det är som en tidskapsel. Det är superspännande, säger Fredrik Krohn Andersson, arkitekturhistoriker och kulturarvsforskare vid Stockholms universitet.

Han berättar att kärnkraften på 60-talet sågs som en viktig del av det svenska samhällsbygget. Ågestaverket blev en milstolpe.

– Syftet med Ågesta var att göra ett första modellkraftverk, en språngbräda mot en ny teknik. Ågestaverket var ansett som en symbol för den stolta inhemska kärnkraftsproduktionen.

Enligt Fredrik Krohn Andersson är detta också förklaringen till att verket bara var i funktion i tio år. Det var menat som ett steg på vägen, inte en långsiktig lösning.

Inför rivningen menade kritiker att kärnkraftverket borde bevaras som museum. Så blir det inte. Men vissa föremål ska enligt Vattenfall skänkas till Tekniska museet.

Ingångarna till berget stängs

Rivningen av Ågestaverket väntas vara klar 2025. Då ska reaktorhallen vara tömd och anläggningen friklassad, vilket innebär att nivåerna av radioaktivitet ligger under Strålsäkerhetsmyndighetens gränsvärden.

Vad händer sedan?

– Det är Stockholms stad som äger marken. Då gjuter vi igen alla ingångar till bergrummet och lämnar över nyckeln, säger Nils Bergstrand.

Tung tank. Ett av Ågestaverkets mest betydande föremål; den åtta ton tunga tungvattentanken, lyfts bort. Foto: John Guthed

Uranet i Ågesta – ”som lättöl”

Ågestaverket ligger i Huddinge kommun cirka fyra kilometer söder om Farsta.

Reaktorn var i drift 1964-1974. Genom den restvärme som uppstod vid elproduktionen försågs Farsta med fjärrvärme via ett kulvertsystem.

Till skillnad från senare kärnkraftverk i Sverige använde Ågestaverket tungvattenteknik och naturligt uran, brutet i Västergötland.

Naturligt uran har lägre halt av isotopen uran-135 jämfört med anrikat uran: cirka 0,7 procent mot 3 till 5 procent. ”Man kan säga att uranet i Ågesta var som lättöl i jämförelse”, säger Nils Bergstrand på Vattenfall.

Visa merVisa mindre

Det allra heligaste. På kanten till reaktortanken. Det innersta av tre lock sitter fortfarande kvar, försett med laddrör. Foto: John Guthed

Föreläsning på Fanfaren

På onsdag 24 november klockan 18.30 hålls en öppen föreläsning på Fanfaren i Farsta, med titeln Ågesta och kärnkraften.

Föreläsare är Fredrik Krohn Andersson, arkitekturhistoriker och kulturarvsforskare och Anna Storm, kulturgoegraf, båda från Stockholms universitet.

Under en och en halv timme berättar de om svensk kärnkraftshistoria och Ågestas roll i den.

Visa merVisa mindre