1 oktober 1981 slog Joseph Kassar upp dörrarna till sin salong på Badstrandsvägen för första gången. Det var en slump att det blev just där.
Jospeh, som är född i Syrien, drev som ung frisersalong i Libanon men när det blev inbördeskrig där flydde han 1976 till Sverige. Han fick uppehållstillstånd, lärde sig svenska och jobbade som diskare innan han fick sitt första frisörjobb i Hagsätra.
Men han ville ha något eget och sparade pengar – då dök chansen till lokalen på Stora Essingen upp.
– Jag hade kollat på andra lokaler men den här passade mig bra. Men det tog två år att få en bra kundkrets då salongen hade varit stängd i två år. Jag sprang bland annat själv i trapporna och delade ut reklam i början. På den vägen är det.
Sedan dess har han blivit en profil på ön och hyllades i veckan av Essingeöarnas hembygdsförening med Essingepriset, bland annat för att han sprider glädje och stöttar gemensamma aktiviter på ön.
– Det kändes obeskrivligt, jag saknade ord och är mycket rörd. Det är en stor ära att få priset och känna sig så uppskattad. Det ger mer kraft att jobba trots att jag är i pensionsåldern, säger Jospeh.
Vad betyder ön för dig?
– Mycket, den har varit en stor del av mitt liv. Jag känner mig mer hemma här än i Solna där jag bor. Jag har känt så många människor och det har skett en stor förändring genom åren. Tidigare kallades den käppön, då var det många rullatorer. Nu är det mer barnvagnar.
Det är inte bara Jospeh som har varit ön trogen genom åren. Även kunder som har flyttat från Stora Essingen fortsätter att komma dit trots att de numera bor i alltifrån Skokloster till Linköping och Vagnhärad, berättar han.
– Jag har en kund som har varit här i 35 år och som aldrig har bott på ön. Han körde fel och hamnade hos mig, sedan har han fortsatt att komma hit.
Tiden under pandemin har varit tuff företagsmässigt, men även privat då hans svåger gick bort till följd av covid-19.
– Det som har hjälpt mig var att många som normalt klippte sig i stan jobbade hemifrån så jag har fått några nya kunder. Jag betraktar mina kunder mer som vänner och vill inte släppa den vänskapen. Många som inte är kunder stannar också och hälsar och pratar en stund.
Trots att han är 70 år har han inga planer på att gå i pension.
–Jag kommer att jobba som vanligt, även om jag vinner den stora vinsten på Lotto.
Ska du fira själva jubileumsdagen på något sätt?
– Jag vet inte. Jag är fortfarande tagen av priset.