För två år sedan bestämde Jeanette Sabuni Frans sig för att skriva en roman omen flicka från Kongo. Hon är själv bördig från östra Kongo och kom till Sverige som tonåring i slutet av sjuttiotalet.

– Jag har velat skriva skriva ända sedan jag var ung, men livet och barnen kom emellan. Det tog många år för berättelsen att mogna, men när jag väl satte i gång gick det fort, säger Jeanette som fyllde 60 i januari.

Debutromanen handlar om flickan Zawako och hennes liv i ett polygamiskt hem, med invecklade och komplexa relationer. Hemmet styrs av vidskepelse och uråldriga traditioner, men framför allt av tillfälligheter. Efter många år av hemlighetsmakeri bestämmer sig Zawako för att berätta om pappan, hans fem fruar, hans oräkneliga barn och pappans längtan att hitta äkta kärlek.

Att Jeanettes egen far har över 20 barn ser hon som en tillfällighet och inspirationskälla,men har inte direkt med boken att göra.

– Det jag skriver är uppdiktat, men det är självklart att jag har erfarenheter som färgar av sig, säger hon.

Stark vidskepelse

Hon berättar att vidskepelsen är stark i Kongo och fortfarande praktiseras.

– Där tror man inte att någon blir sjuk av naturliga skäl. Om någon får cancer till exempel, anses det att någon "gett" en det. Jag har aldrig tyckt om det här vidskepliga synsättet.

Hon har fått fin respons på boken.

– Många som läst den tycker den är både intressant och lärorik. De säger att det är som en uppslagsbok, man får veta sådant man inte visste förut.

Hon tyckte skrivandet gick lätt, "jag kom in i skrivmode", men problemet var att den växte och när hon skickade in manuset till förlaget var boken 600 sidor lång.

– Förläggaren tyckte den var för detaljrik och jämförde med att laga mat. "Ju mer peppar du lägger i, desto mindre smakar själva maten", sa hon. Och det stämmer ju, säger Jeanette och skrattar.

Snart releasefest

Den 21 september blir det releasefest på Solidaritetshuset på Södermalm – för den numera "normaltjocka" 300-sidiga romanen. Därefter hoppas Jeanette kunna ge sig ut på en uppläsningsturné.

– Jag hoppas biblioteken nappar. Vi har redan planer för ett evenemang på Upplands-Bro bibliotek.

I Upplands Väsby trivs hon bra.

– Men det känns fortfarande som att jag är nyinflyttad, trots att jag bott här i sju år.