"Jag har inget emot att ta en vända till djursjukhuset i Bagarmossen. Ett stick kanske känns lite, men jag är knappast besvärad. Och det bästa? Man får godbitar både före och efter blodtappningen!
Vet ni vad som är ännu bättre? Man får en paus från det vanliga färskfodret. När man minsann har donerat en knapp halvliter blod förtjänar man blötfoder – det är som chips och pizza på en fredagskväll. Det tycker husse Roger Mattsson också.
Det hela började när en av husses kompisar åkte in till sjukhuset med sjuka hundkompisar. Då kom husse på att blodgivargrejen hade kunnat vara en grej för mig. Sedan dess är det i snitt tre gånger om året. Totalt har det blivit elva gånger. Sjukhuset brukar höra av sig till husse när det är dags.
Och vet ni? Husse får ett sms varje gång mitt blod används. Så sent som för några dagar sedan kom det senaste sms:et. Och det känns bra att veta att jag har gjort något för en annan hundkompis.
Det viktiga är att man ligger still på sidan. Husse håller i mitt huvud. Men jag är lugn, trots att husse brukar kunna ha korvbitar i handen samtidigt. Vanligt är att man blir snurrig efteråt, men jag känner inte det. Jag väger trots allt 45 kilo!
Nu är jag nominerad, och det är en ära förstås. Framför allt att visa för andra att det finns ett behov av blodgivare för djur, för det är inte så många som vet det. Det är nämligen blodbrist på djursjukhusen också.
Snart är det dags igen, tror husse. Djursjukhuset brukar höra av sig så här lagom till semestern. Voff".