– De lyssnar inte på den sjuke, säger Anna-Lena Johansson vars man fick nej när han ansökte om plats på korttidsboende.
Jan Johansson, 81, föll illa i pendeltågstrappan i Häggvik i slutet av november i fjol och ådrog sig flera frakturer. Han opererades akut och hamnade därefter på Sollentuna sjukhus för rehabilitering.
Dagen före julafton skulle han skrivas ut, men han var fortfarande illa däran och sökte plats på korttidsboende. Kommunen sa dock nej då man tyckte att han skulle klara sig med hemtjänst i lägenheten i Häggvik.
– Jag kunde inte gå, men de pressade mig. Det finns ingen plats sa de, säger Jan.
Fick rätt i rätten
Han led ännu av benskörhet, frakturerna i ryggen värkte, och han behövde hjälp både att vända sig i sängen och att komma upp i rullstol. Men det räckte inte.
– Biståndsbedömaren ville inte ens komma och träffa honom. Det gjordes via telefon, säger Anna-Lena.
Hon överklagade till förvaltningsrätten och begärde ett tillfälligt beslut med omedelbar verkan – och fick rätt. Jan fick plats på korttidsboende.
Vård- och omsorgsnämnden i Sollentuna ansåg att ”omvårdnadsbehovet tillgodoses genom beviljad hemtjänst” och ”rehabilitering tillhör inte kommunens ansvar”, men förvaltningsrätten kom alltså till en annan slutsats. Enligt rätten kunde Jans behov av bistånd inte tillgodoses med hemtjänst – han var i behov av korttidsboende ”för att tillförsäkras en skälig levnadsnivå”.
– Biståndshandläggarna ska lyssna men det gör de inte. Det som hände min man är det värsta jag har varit med om, säger Anna-Lena.