Förra hösten tog Emelie Leach silver i styrkelyft i VM i Halmstad. Där slog hon europeiskt rekord i marklyft och med totalen 607,5 kg lyfte hon lika mycket som vinnaren – men vägde mindre och blev därmed snuvad på guldet.
Men det var då. I VM i juni i Sydafrika steppade hon upp till 647,5 kg och var så när att knäppa regerande världsmästaren Bonica Brown från USA på näsan, men fick nöja sig med silvermedalj – igen.
– Det känns som om jag är den eviga tvåan, säger hon.
Men det ska bli ändring på det – om Emelie själv får bestämma. I början av december är det EM i Polen. Men uppladdningen har inte varit optimal.
– Jag var väldigt sjuk i somras och tappade en del i träningen. Men nu känns det bra!
Innan dess hann hon även vara med i "skoj"-tävlingen "Sveriges starkaste kvinna" i småländska Åseda, där hon slutade strax utanför pallen.
I "Strongwoman", som tävlingen också kallas, lyfter man objekt som däck, tunnor och säckar.
– Det är små marginaler och jag gjorde några nybörjarmisstag. När jag skulle ta ett nytt grepp om säcken gled den ur händerna. Men trött var jag inte, så det kändes lite surt. Man måste träna tekniken att lyfta och bära.
Vi träffar Emelie Leach i Väsby Atletklubbs lite "ruffa" gymträningslokal en vardagseftermiddag. Här tränar hon uppemot fem dagar i veckan. Lite magnesium på händerna för greppets skull, sedan blir det knäböj.
Hur blir man så stark som du är?
– Man måste utmana sig själv och inte alltid träna på samma vikter. Våga pusha sina gränser. Du kan alltid mer än vad du tror. Filma gärna och kolla teknik. Och våga ta hjälp!
Men allt började på Friskis för ett antal år sedan.
– När jag körde marklyft kom en kille fram till mig från Väsby Atletklubb och sa: ”Vad stark du är, kom och träna med oss”. Men det tog några år för mig att ta mig dit.
Styrkelyft är ju en ganska liten sport – och fortfarande tränar och tävlar färre tjejer än killar.
– Om fler skulle inse hur kul det är att vara kvinna och stark skulle nog fler lockas hit. Det är kul att styrka inte behöver vara mansdominerad.
Som ung kvinna i viktklass 84+ får hon en del negativa reaktioner på sociala medier – men mest positiva.
– Många tycker att jag är inspirerande, det är kul. Jag har själv kämpat med självkänslan eftersom normen är att vara smal. Men jag brukar säga att vältränad har ingen form, inte heller att vara stark. Utseendet har ingen betydelse, bara styrkan. Det är väldigt befriande.
Men visst måste hon göra uppoffringar för att nå elitnivå.
– Det är viktigt att de i din närhet är stöttande. Det är svårt för omgivningen när man alltid prioriterar träningen. Fråga min sambo, säger hon och ler.
Tankar på att bilda familj har också dykt upp.
– Jag fyller 30 år nästa år. Jag ger den här elitsatsningen två år till. Jag vill bli bäst i världen. Sedan är det dags för min omgivning att få lite kärlek.