Ett år har gått sedan pandemins utbrott. Sedan dess har vardagen vänts uppochner för många. Vi träffar Täbybon Marianne Strid, 90, som har hållit sig isolerad.

I somras var hon ute några få gånger, berättar hon.

– Då kom min dotter och måg, så hade vi midsommarlunch med sillen utomhus. Det var härligt. Annars har det inte blivit så mycket.

I Enebyberg träffar vi Ingrid Lundström, 74, och hennes vänner som har kunnat träffas i kyrkans fikalokaler.

Under året som har gått har hon inte kunnat träffa sin man som vanligt, eftersom han är i en riskgrupp. Med anledning av det har mötena varit extra viktiga.

– Nu hoppas man bara att det här snart ska gå över, säger Ingrid Lundström.

Läser och kollar på tv

På behörigt avstånd besöker vi Marianne Strid på Lyktgränds seniorboende, i Seniorcenters tomma lokaler. Innan pandemins utbrott träffades här uppemot 700 personer i veckan.

Marianne Strid är en av besökarna som fått ställa om. Hon berättar att hon har klarat sig förhållandevis bra – men att hon saknar att spela boule. Och fredagsträffarna.

– Det är en skillnad jag märkt. Jag har alltid varit lite tystlåten och aldrig någon pladdermaja direkt. Men nu pratar jag gärna med någon så fort jag får chansen, säger hon skämtsamt och skrattar.

Om dagarna sysselsätter hon sig med att läsa, kolla på tv eller pratar med sina döttrar på telefon. Och som många andra har hon fått lära sig mer om hur internet fungerar – för att hålla kontakt med anhöriga.

–  Jag fyllde 90 i lördags och då fick jag hjälp med att sätta upp en dator för att prata med min dotter i Mariefred, och det fungerade bra, säger hon.

Järngänget träffas

På Träffpunkten i Enebyberg möter vi en grupp vänner som kallar sig ”järngänget” i Svenska kyrkans fikalokaler.

Här kan de träffas max tio personer i lokalen, och där max tre personer får sitta vid samma bord, på vardagarna när det är öppet.

– Det har varit livsviktigt att kunna träffas här på vardagen. Att bara kunna titta på någon, fika lite eller äta lunch och prata, säger Yvonne Johansson, 79.

– Vi klarar oss bra. Men det är många andra som är väldigt isolerade.

Erik Boberg, 92, berättar att det har varit viktigt med den sociala kontakten.

– Annars hade det här året som varit inte gått, säger han och berättar, precis som Marianne Strid i Täby, att han hoppas seniorträffarna snart kan öppna igen.