Det började redan i september när hon hörde något som tassade runt i lägenheten.

Karin Nyblom trodde det var en mus eller kanske en råtta och ringde skadesaneraren som kom och satte ut burar.

Ingenting fastnade och för ett par veckor sedan skulle burarna hämtas tillbaka.

– Då tänkte jag att nu ska jag försöka fånga djuret själv. Jag hade aldrig sett det, bara hört stegen och känt att den hoppade upp i min säng varje kväll.

Blev du rädd?

– Nej, jag är inte så lättskrämd. Den har lagt sig vid mina ben eller sniffat på mitt hår på nätterna. Men så fort jag tänt är den borta.

En kväll när hon släckt lampan såg hon en skugga röra sig i hallen.

– Jag tände lampan snabbt för att se vad det var. Det var en iller som hoppat upp i min säng. Jättesöt! Jag lyckades få tag i svansen och den vände på huvudet och tittade på mig. Då tänkte jag att det gör ju ont på djuret och släppte den.

Illern var två till tre decimeter lång, har ljus päls och svarta ögon.

Det låter gulligt!

– Ja, det är gulligt. Men jag vet inte om jag vill ha den kvar som husdjur.

Hur hittar den mat?

– Det är nattdjur och den kommer ut någonstans som jag inte förstår. De första månaderna hade jag inget framme, då visste jag inte att det var en iller. Nu har jag kattmat och grillad kyckling. Men tidigare har den jagat själv. Det är helt otroligt.

När hon förstått vad det rörde sig om för djur gjorde hon en efterlysning av ägaren på Facebook. Det skulle ju kunna vara en tamiller.

Frågan gav upphov till associationer som hon inte hängde med i. Väldigt många i tråden undrade om illern lystrade till namnet Göran. Det namnet gav komikern Robert Gustafssons karaktär Fred Asp sitt uppstoppade djur under Killinggängets storhetstid.

Den inföll på 90-talet, men referensen funkade inte på Karin Nyblom.

– Jag blev förbannad först. Tyckte det var ouppfostrade ungdomar. Jag är ju 74 år och har ingen aning om illern Göran. Men när jag berättade för min dotter började hon gapskratta. Nu har jag googlat och kan förstå att det är roligt.