I Cadillac utför pulkabacken i Skytteholm

  • Publicerad 01:15, 12 jan 2017

Vi bar hinkar med vatten och snickrade målburar av upphittade plankor.

Det var på den tiden då vinter var en riktig vinter, med snö och kyla. Med dessa förutsättningar kunde vi som var barn eller tonåringar utöva våra vintersporter. Både inomhus och framförallt utomhus.

Själv spelade jag bandy, ishockey, volleyboll och åkte skidor, både på längden och alpint.

Att stiga upp 06.30 en söndagsmorgon, minus 6 grader i januari, för att cykla till Solnais och träna bandy klockan 08.00 krävde både motivation och ett stort intresse. Det var den legendariske Kalle Gustavsson från Råsunda IS som tränade oss ungdomar.

”Håll aldrig bandyklubban med en hand”, skrek han så det dånade över isen. Det var ett av många olika mantra som han fick oss att tro på oss själva och laget.

”Samspel är A och O i vinterns fotboll”, förkunnade Kalle myndigt.

Det gick bra för oss i Råsunda IS A-pojkar. Vi vann S:t Erikscupen 1971, seger mot Högdalen med 3–2. Vi fick spela matchen direkt efter VM-finalen mellan Sverige och Ryssland på Söderstadion. Det var en stor händelse.

Under de kalla och snöiga vintrarna så spelade vi landbandy eller gårdsbandy. Då spolades det isar på bakgårdar och i lekparker.

Vi bar hinkar med vatten och snickrade målburar av upphittade plankor och satte fast juteväv som ”droppnät”. Det skottades och skrapades med spadar och enkla plogar, så det blev en spelbar is. Inte alltid populärt bland kvarterens portvakter. Vi spelade med bandyklubbor och tennisbollar. Inga skridskor! De olika gatorna och kvarteren hade sina egna isarenor att spela på. Vi utmanade självklart varandra, med ibland tveksamma lokala regler. Men det var ju bara äran att spela om.

När vi som gick i Nybodaskolan, nu Skytteholmsskolan, hade matrast så stack vi upp på höjden bredvid skolan. Vinkelgatan var adressen. Idag kallas denna backe för pulkabacken.

Där bodde ett par grabbar med sin pappa. Dom hade några amerikanska bilar som vi gärna kollade in. En vinter så hade de en motorhuv från en Cadillac som vi fick låna som farkost i isbacken. Vi var nog sex–åtta personer som äntrade motorhuven.

Vi försvann ner i backen, skrikande och tjoande. Om det inte hade funnits ett staket runt Skytteholms idrottsplats, så hade vi nog hamnat på Råsunda. Vi studsade mot staket och klarade trots allt resan bra.

Dessa händelser bland många andra utspelades på den tiden då vi yngre var aktiva och hittade på olika saker som roade oss. Det var både kul och utvecklande för kropp och själ. Hemma var man bara för att äta, sova och göra läxorna.

Det var tider det.