Närmare 200 personer har tagit sig till Norsborg den här tisdagskvällen för att gå i minneståget för 12-åriga Adriana som miste livet i en skjutning för två år sedan.
Trygghetsfältarna delar ut vita rosor. Två hinkar fulla till bredden räcker inte till alla.
Nattvandraren Gilbert Hällström, som varit en av dem som varit drivande i att minneståget blev av, berördes mycket när han nåddes av nyheten om Adrianas bortgång.
– Då bestämda jag mig att följa upp det här varje år, så att man inte glömmer henne. Det tänker jag göra så länge jag lever, säger han.
Han får medhåll från medarrangören Gina Lahdo, samordnare på kommunen.
– Den här dagen är för att hedra alla som faller offer för gatuvåldet, och för att visa att vi som samhälle ser allvarligt på det här och att vi måste göra något åt det, säger hon.
Vad kan man göra?
– Fortsätta jobba trygghetsskapande och våldsförebyggande, framförallt i de yngre åldrarna.
Adrianastipendiet
Marschen som började i Norsborg avslutades på Freinetskolan Kastanjen i Slagsta, där skolan har låtit plantera ett träd till minne av Adriana – Adrianaträdet. Till ord av poeten Nora Khalil lägger deltagarna sina vita rosor intill trädet. Några tänder ljus.
Sedan några meningar från kommunstyrelseordförande Ebba Östlin (S).
– För att hedra Adrianas minne har kommunen inrättat ett stipendium, som beslutades i full samstämmighet mellan alla partier. Till hennes minne vill vi sätta fokus på de 99 procent av Botkyrkas unga som går till skolan varje dag. De är vår framtid och de som borde få ta plats istället för gängen.
Delas ut årligen
Stipendiet kommer att utlysas på kommunens hemsida, där alla kan nominera en person eller förening som bidrar till ett tryggare och bättre Botkyrka. Utifrån kriterier som tagits fram i dialog med Adrianas familj kommer det första Adrianastipendiet sedan att delas ut i december, och därefter årligen.
Sista ordet under minnesstunden får en tårfylld Susanne, Adrianas mamma.
– Jag vill tacka var och en av er som har tagit er tiden att komma hit i dag. Min största rädsla är att det ska glesas ut, och att färre och färre personer kommer. För livet går vidare. Så jag hoppas verkligen att ni kommer nästa år också.