– Det här är Pif.
Ann-Sofie pekar på en av hundarna i flocken som står samlad utanför Hundpatrullens lokaler i Knalleborg. Pif viftar på svansen så pälsen svajar.
– Pif står för Pay if forward. Det betyder att om man gör något snällt så blir det en kedjereaktion, som ger mer snällhet.
Ann-Sofie är en av hundförarna i Hundpatrullen, den hundrastningstjänst som är del av Ekerös dagliga verksamhet.
De höll tidigare till nere i Ekerö centrum, men sedan flytten till Knalleborg behövdes nya hundar som bor i närheten.
"Bra flock"
– Vi satte upp lappar på anslagstavlor här i närheten och nu har vi fått ihop en bra flock som fungerar fint ihop, berättar Anna Raatikainen som är stödassistent på Ekerös dagliga verksamhet.
Tre hundar hämtar patrullen upp i vovvarnas hem: shelpin Mira, labradoodlen Luna och labradoren Alice. Pif och Sigge som är terapihundar och tränade av Hundpatrullen som en del av verksamheten följer också med på de dagliga promenaderna.
Alla väder
Hundpatrullen jobbar fem dagar i veckan, i alla väder, året om. Ann-Sofie jobbar fyra av de fem dagarna.
– Jag tycker det är kul med promenader. Men ibland är det kallt och regnigt, då är det inte lika kul. Vi går i alla väder, hela veckan. Jobbet är inte för veklingar, säger hon.
Men i dag är en bra dag på jobbet. Solen strålar och våren har landat. Och det är en yster grupp som ger sig ut.
Hundarna vill hälsa och skutta och samla sin flock.
Cyklister
På ängen mellan Knalleborg och skogen dyker det upp cyklister, joggare och andra hundar på promenad. Det är mycket som ska hållas ordning på.
– Anna! Hjälp mig! Han biter på kopplet igen, ropar hundföraren Daniel som har hand om Sigge.
Anna kommer till undsättning.
– Minns du varför han gör så? Prova att släppa lite på kopplet, säger hon.
När Daniel släpper efter lite släpper Sigge också taget och de kan glatt vandra vidare.
Och när vi kommer in i skogen så lägger sig lugnet, både hos hundar och människor.
Nu väntar en lång promenad. En sådan här dag kan den pågå i runt två timmar, en slinga på omkring tre kilometer, upp på Jungfrusundsåsen.
Sigge går först, nöjd och glad, med Daniel vid kopplet.
– Sigge är min favorithund, säger Daniel.
– Han blir så lycklig när han ser mig. Han vill hoppa upp och slicka mig i ansiktet, men det får han inte. Och så tror han att han är starkare än mig, men det kan han fetglömma.
– Min favorit är Pif, säger Ann-Sofie.
– Jag brukar kalla henne min lilla rävunge, för hon ser ut lite som en räv.
Ann-Sofie har till och med tatuerat en räv på sin vänstra axel, för att hedra sin favorithund.
– Tatueraren gjorde den så att räven tittar upp på mig, precis som Pif brukar göra.