Bredbandad ekbarkbock har blivit en av de mest sällsynta långhorningarna i Sverige. Foto: Didrik Vanhoenacker/Naturhistoriska riksmuseet

Hotad skalbagge hittad i stadsdelen

Bredbandad ekbarkbock har blivit en av de mest sällsynta långhorningarna i Sverige – men nu har den hittats i Björkhagen och i Nackareservatet. "Det är såklart jättekul, det är en väldigt vacker art", säger Arianna Scarpellini, ekolog på Stockholms stad.

  • Publicerad 09:00, 20 jul 2022

Den bredbandade ekbarkbocken är starkt hotad i Sverige. Skalbaggen är med på rödlistan, vilket betyder att den minskat kraftigt i antal och i värsta fall riskerar att dö ut.

Länsstyrelsen har inrättat ett åtgärdsprogram för att rädda arten och i år genomför man en inventering för att se var i länet baggen finns. Nio kommuner, däribland Stockholms stad, deltar i projektet och i juni gjordes fynd i Nackareservatet och i Björkhagen.

Baggarna fångas med hjälp av så kallade feromonfällor. Fällan lockar baggen att flyga in i en behållare och när den upptäcks släpps den ut igen.

En av fällorna finns i Sickla ekpark och den 23 juni blev det napp och en ekbarkbock hittades.

– Jag fick en bild av en kollega och blev glad. Det är såklart jättekul, det är en så vacker och sällsynt art, säger Arianna Scarpellini, ekolog på Stockholms stad.

Ovanlig. En av baggarna som hittades i Sickla ekpark i juni. Foto: Miljöförvaltningen

Foto: Didrik Vanhoenacker/Naturhistoriska riksmuseet

Bredbandad ekbarkbock

Plagionotus detritus har blivit en av de mest sällsynta långhorningarna i Sverige och verkar numera bara finnas i gamla ekbestånd i Stockholmsområdet.

Anträffades tidigare bara i Nationalstadsparken, men flera fynd runt om i Stockholm har gjorts senaste tiden.

Är 10-19 mm lång och väldigt lik en geting, även på sättet den rör sig.

I Sverige lever den endast på ekar, men i Mellaneuropa kan den leva på bok, björk och avenbok.

Källa: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna/Länsstyrelsen

Visa merVisa mindre

Det viktigaste för att bevara ekbarkbocken är att man har kvar miljön som den trivs i. Arten lever i ekar, de behöver ha tillgång till död ved av ek och föredrar gamla, grova träd med breda kronor vars stammar värms upp av solen på sommaren.

– De miljöerna blir mer och mer hotade. Det blir färre riktigt grova ekar, det är helt enkelt en brist på lämpliga miljöer. Ekarna växer igen och trycks undan av andra träd, till exempel gran. Det handlar också om exploatering där man behöver fälla ekar, säger Arianna Scarpellini.

Hur ska arten bevaras?

– Genom att behålla öppna eklandskap och friställa ekarna. Ta bort sly under dem så att de får utrymme för att växa sig grova och gamla. Vi behöver också se till att bevara och gynna nya generationer av ekar, de gamla som finns i dag kommer så småningom att försvinna. Det behövs kontinuitet, säger Arianna Scarpellini.