Hos Göte Roos möttes legenderna

Året var 1968 i december. Jag gick in i min favoritbutik i Solna Centrum, Göte Roos Sport. Vid den tiden var jag en riktig idrottsutövare. Min dröm var nämligen att bli gymnastikdirektör.

  • Publicerad 10:31, 7 mar 2016

Den gigantiskt store backen Ragulin och några andra spelare kom in för att göra lite bytesaffärer.

Gick in i butiken och bad att få tala med Göte Roos. Han kom ut ifrån sitt kontor, klädd i kostym, vit skjorta och slips. Inte så sportig typ. Men det var han, fick jag lära mig. Vätternrundan och andra cykeläventyr var hans idrott.

”Goddag, jag heter Magnus Persson och undrar om det finns lördagsarbete här hos er ?”

”Ja, du verkar vara en framåt kille, så du kan börja på lördag ” sa Göte. 4:50 i timmen var lönen.

Lördagen kom och jag blev presenterad för den övriga personalen.

Det var många sköna personligheter allihop. Särskilt Tore på verkstaden. Han kunde allt om cyklar, mopeder  och skidvalla . Även Brollan, Bert och Stickan var bra arbetskamrater.

Göte Roos Sport var en av Stockholms största och mest välsorterade sportaffärer. Ett varuhus i sport. Alla skolor i Solna hade olika färgkombinationer på sina gymnastikkläder. Varje skola hade också sitt skolmärke på varje överdel.

Min första lön var 175 kronor, den omsatte jag genast hos Bo Staflunds Ur & Optik. Det blev ett par Ray Ban solglasögon i pilotmodell (se bild).

Det hände mycket roligt under mina år hos Göte.

Det mest spännande var 1969, då ishockey-VM spelades i Stockholm. Det ryska laget bodde på Hotell Flamingo. Ryssarna var ”goda” kunder i affären. Den gigantiskt store backen Ragulin och några andra spelare kom in för att göra lite bytesaffärer. De hade fyra flaskor vodka i varje ytterficka på sina stora jackor. De var mest intresserade av fiskelinor och diverse sportprylar.

Vi autografhungrande grabbar stod så ofta vi hade tid utanför Flamingo. Då kunde man också byta klubbnålar eller liknande med de ryska spelarna.

En dag kom den världsberömda ryske tränaren Tarasov ut genom hotellentrén.

Jag hade en Lucianål i handen som jag visade upp. Tarasov tog tag i min handled och snodde nålen.

Han satte den på sin kavaj och gick. Snopet.

Men så vände han sig om och gick tillbaka till mig. Tog fram ett sammetsklätt etui och öppnade locket. Där låg fyra fina nålar. Han tog upp en och satte fast på min jacka, tog mig i hand och sa något på ryska och gick. Lyckan var fullständig. Nålen finns självklart kvar (se bild).

Jag fortsatte att jobba på Göte Roos Sport på lördagar och vissa skollov. Fick, efter att ha kört flakmoppen, köra den fina Volvo Duetten. Det var många och ibland tunga leveranser. Bordtennisbord och motionscyklar ville Solnaborna gärna ha.

Det var en rolig och uppfostrande tid hos Göte. En riktig mentor som jag är stolt över att ha fått lära känna.