12-årige pojken Salmans föräldrar kommer från Iran, men själv har han aldrig varit där.

– De är en typisk invandrarfamilj i en förort. Jag föreställde mig Fittja när jag skrev, berättar Peimaneh Mollazehi, som själv bor med sin familj i Huddinge.

Nu ska han äntligen få åka på solsemester till Spanien. Men plötsligt får pappan ett telefonsamtal som ändrar allt. Salmans faster i Iran är i knipa och trots att det är farligt för föräldrarna att återvända till hemlandet bestämmer de att hela familjen ska resa dit.

De reser till Baluchistan i sydöstra Iran, samma del som Peimaneh kommer ifrån. Där träffar Salman sin kusin Mahgol för första gången, en flicka som Peimaneh beskriver som en iransk Pippi Långstrump. Hon har förlorat sin pappa, men hon är väldigt stolt och vill inte ta emot hjälp.

Böckerna blev en räddning

När familjen återvänder till Sverige har Salman fått helt nya perspektiv på livet.

– Jag ville skriva en historia som är så spännande att läsaren vill vara med hela vägen, och inte kan lägga den ifrån sig för att spela spel eller hålla på med Ipaden, säger Peimaneh.

När hon var en liten flicka blev böckerna hennes räddning.

– När vi var 10 år fick vi flickor inte längre vara ute och leka med killarna. Vi fick inte cykla längre utan skulle vara inne och bära slöja. Böcker fick mig att våga drömma stort, jag slukade allt jag kom över. Jag vill att barnen som läser min bok ska bli inspirerade att läsa, jag vill visa dem andra världar.

Hon drömde om att själv bli författare redan som barn.

– Jag berättade det inte för någon. Det var min hemlighet. Jag fick inte besöka biblioteket, så när jag kom till Sverige blev biblioteken mitt tempel.

Skrivit i tio år

Peimaneh kom som 19-åring till Sverige, lärde sig svenska och utbildade sig till sjuksköterska och senare till vårdlärare. Det var först när hennes första barn kom som hon började skriva igen. Sedan har hon skrivit i tio år på kvällar, helger och lov; när tillfälle har getts. Hon har skickat in många manus – och refuserats lika många gånger.

– Jag har fått så många nej. Jag undrade om jag skulle ge upp.

För två år sedan började hon skriva på "Den riktiga solen". Den här gången anlitade hon en lektör som läste texten och kom med synpunkter.

– Hon hade gjort anteckningar överallt, överallt. Jag ägnade hela förra julen åt att skriva om.

Spännande historia

Till slut fick hon ett positivt besked från Lilla Piratförlaget som ville ge ut hennes bok.

– Jag vill inspirera andra att våga tro på sina drömmar och inte ge upp. Om man har något som man brinner för ska man göra det. Jag tror att det är viktigt att drömma stort och kämpa för det.

Boken har fått fina recensioner. Pandemin satte stopp för bokmässan och andra offentliga tillställningar, men hon har låtit sina elever på Widerströmska gymnasiet i Flemingsberg läsa den och hon har besökt Skapaskolan i Huddinge där eleverna läst och diskuterat.

– Målet är att alla barn ska känna igen sig. Jag vill att barn med invandrarbakgrund ska känna igen sig i litteraturen, men den handlar om saker som berör alla barn; mod och civilkurage och att man måste göra saker fast man inte vågar. Framför allt är det en spännande historia.