Skräckdebut. Moa Schulman ligger bakom bilderna i Skräcktimmen, som nyligen gavs ut. Det är första gången hon illustrerar skräck, och har gillat att utforska temat. Foto: Sacharias Källdén

Hon har illustrerat ryslig skräckbok för barn

Illustratören Moa Schulman fick ett uppdrag – att ”skrämma skiten ur 10-åringarna”, som hon själv uttrycker det. Med den nya barnboken i sin hand tycker hon att hon har lyckats.

  • Publicerad 14:49, 26 okt 2020

Lagom till höstmörkrets intåg är Bagisbon Moa Schulman aktuell med en ny rysarbok – för barn.

Författaren Madeleine Bäck har skrivit och Moa Schulman har illustrerat Skräcktimmen, som ges ut av Natur & Kultur.

– Den här boken vågar vara läskig på riktigt, fast såklart på barns nivå. Det är lite mysruggigt, säger Moa Schulman.

Trots att bokens bilder är läskiga så rymmer de också humor, som går att luta sig mot om det blir för läskigt. Foto: Sacharias Källdén

Mörker och skrapljud

Läsaren bjuds i 28 korta berättelser på en rad läskigheter med olika teman. Det handlar om frukostflingor som visar sig vara naglar, om rädslan för mörker när man ska sova, och om mystiska skrapljud under trappan. Målgruppen är framförallt mellanstadiebarn som gillar skräck och korta texter.

Särskilt ansvar

Dikterna och novellerna varvas med Moa Schulmans svartvita, ruggiga och ibland lite oskarpa illustrationer, som lätt framkallar kalla kårar. Som illustratör och grafisk formgivare jobbar Moa Schulman annars mest digitalt och med mycket färg. Den här gången har hon i stället jobbat analogt i blyerts och bläck och fokuserat på att hitta rätt ljus i gråskalan när hon suttit i studion i Bagarmossen och jobbat med boken.

Foto: Sacharias Källdén

Det är en rädsla som nog skulle kunna behöva behandlas med lite spökboksläsning, att hitta en fiktiv form för att få utlopp för den där undergångsrädslan.

Hon har känt ett särskilt ansvar i uppgiften att illustrera för barn:

– Jag hade inte illustrerat skräck eller spöken tidigare och jag funderade på om jag kunde få fram bilder som var tillräckligt skrämmande. Samtidigt som bilderna och texterna är superläskiga så innehåller de mycket humor, det är ju roligt att vara rädd. Jag ser på humor som en utväg för läsaren, blir det för läskigt kan du alltid skratta.

Vad skrämmer dig?

– Jag har fobi för spindlar, och en stor klimaträdsla. Det är en rädsla som nog skulle kunna behöva behandlas med lite spökboksläsning, att hitta en fiktiv form för att få utlopp för den där undergångsrädslan.

– Vi behöver nog lite mer av fantasi och fiktion, kombinerat med att göra jobbet för klimatet så att säga. Jag tror någonstans att de sakerna hänger ihop, om vi ger mer utrymme för det imaginära får vi också bättre förutsättningar att fokusera på det handfasta och realpolitiska som behövs för förändring.

Vid vilka tillfällen ska man läsa den här boken?

– Det är en bra bok att sitta och läsa tillsammans, både tyst läsning och högläsning ihop med familjen eller kompisarna fungerar utmärkt.