Kastar man en sten från ytterdörren hamnar den på Max Martins sommarveranda. Men inne i den stora salen på Hilleshögs gamla skola spelas det mer punk än pop.
– Musiken är viktig. Den och målningen ger till varandra, säger Björn Bernström.
Han är uppväxt i Hultsfred, på tiden då musikvärldens giganter landade där några dagar varje sommar.
– Jag skålade i sodavatten med Emmylou Harris och minglade med Joe Strummer backstage. Farsan har suttit och ätit soppa med Lemmy och Van Morrison. Alla jobbade på Hultsfredsfestivalen, berättar han.
Själv spelade han i ett punkband, och steget från punkrock till akvarellmålning är oväntat kort.
– Jag vill ha svärtan, både i musiken och i målningen. En målning kan vara tekniskt fin, utan att en enda cell i kroppen vibrerar när jag ser den. Jag behöver det skeva, det som skaver.
November är bästa årstiden för landskapsmålning, tycker han, då dis och dimma ger gråa och blå toner.
– Jag har målat mycket uppe i Lofoten och där finns den där svärtan. Höga berg bryter av horisonten, det blänker i sjöarna, tonerna är dämpade.
När han blev inbjuden att hålla en konstkurs i Chicago såg han samma svärta.
– Där var det skyskraporna som bröt av horisonten och gav blänket i bilden, men det är samma färger som i Lofoten. Jag tycker om det där mörka, det dystopiska, apokalyptiska.
Han har rest mycket med sitt måleri och hållit kurser i bland annat Australien, Italien, Kanada och USA. Miljöerna har gett inspiration till nya motiv och färgskalor.
– Jag kan penseltekniken för en svensk granskog, men när jag var i Australien första gången och skulle måla eucalyptus så var det något helt annat. Jag fick köpa rosa färg för att återge miljön, det hade jag inte ens tänkt tanken att använda tidigare.
Men trots resorna finns Mälaröarna fortfarande i hans målningar. Här finns korparna som bor vid återvinningsstationen i Skå, ett ödehus i Sånga-Säby, den slingrande vägen ner till Hilleshög med en hög, mörk himmel över.
– Och jag har målat många busskurer, de har jag blivit lite känd för. Ett år under Konstringen var det en kö utanför ateljén, av folk som ville ha en busskursmålning.
Han har varit en punkt på Konstringens karta sedan 2003. Länge var han den allra längst norrut på Färingsö men nu finns det utställare i Prästnibble, Harholmen och Stjärtnäs.
– Konst och kultur är stort här ute, och världen är liten. Det är som ett litet Hultsfred.