– Det har gått åtta månader och jag väntar fortfarande på att han ska komma hem. Det är som att hjärnan inte vill ställa om.
Helena Sjödin sitter med knäna i blöta höstlöv och tänder ett ljus för sin Cai. Paret som hade förlovat sig och börjat planera pensionen fick bara sex år tillsammans. Saknaden är stor och tung.
– Det är det vardagliga som är värst. Vi var jämt tillsammans förutom när vi jobbade. Vem ska jag stå bredvid i badrummet och borsta tänderna med? Vem ska jag spela biljard med? Laga mat med? Jag har inte lyft en stekpanna sen februari. Det är så otroligt tomt hemma, du anar inte hur bortskämd min katt blivit.
24 dygn i respirator
Både Helena och Cai blev sjuka i covid-19 efter nyår. Cai hade 40 graders feber och det var långdraget. Men han repade sig.
En dag fick han plötsligt svårt att andas. Han var på väg upp för trappan i radhuset i Råcksta efter att ha matat katten. Det blev ambulans till sjukhus.
Cai hamnade i respirator. För Helena och hennes barn Elin och Viktor blev det 24 dygn av hopp och förtvivlan.
– Utan mina barn hade jag aldrig klarat det. Vi bröt ihop i skift.
"Han var en doer"
Cai var hennes allt. Den långhårige, roliga och starka Cai som Helena blev kär i redan när de träffades första gången på O´learys på Centralstationen när hon tog en öl i väntan på tåget.
– Han var allt jag kunde önska i en karl.
En ”doer” säger Elin.
– Han skulle alltid fixa grejer, klippa gräset och grilla, åka till tippen på helgen.
Elins bästa minne av Cai var när han följde med henne på Britney Spears-konsert i Globen, trots att han egentligen gillade rock.
Höll hans hand
Cai såg alltmer ut som någon annan där han låg i sjukhussängen. Till sist lade organen av, ett efter ett.
Helena och barnen var med när respiratorn stängdes av den 26 februari. De spelade ”Time after time” – paret älskade 80-talsmusik och Cyndi Lauper-låten var deras – och höll Cais hand när hans hjärta slutade slå.
Inte förkyld på tio år
Cai är en av de 4 474 stockholmare som gått bort i covid-19 under pandemin, enligt Smittskydd Stockholm. Att just han blev sjuk har Helena ännu svårt att förstå. Han som inte ens hade varit förkyld på tio år.
Därför blir hon både arg och ledsen när hon hör att allt ska vara som vanligt igen.
– Pandemin är inte över. Det dör fortfarande människor, länder stänger fortfarande ned. Så länge inte alla är vaccinerade kommer den här skiten finnas kvar.
Helenas händer skakar lite när hon lägger i ordning blommorna. Hon reser sig med blicken kvar på Cais minnesplakett.
– Sov gott hjärtat, älskar dig, now and forever.