"Vill ni komma till oss på lördag och grilla?"
Grannen Alexandra Hedborg vänder mobilen mot Zakhar Sulitsky som läser vad Google translate översatt. Sen får hon en tumme upp.
Det är två månader sedan Zakhar Sulitsky och hans fru Olena Sulitska flydde sitt hem i Kiev och kom med barnen till Viksjö.
Fyra på morgon den 24 februari vaknade Olena av explosioner.
– Vi var en vecka i Ukraina men insåg att vi och barnen var säkrare utomlands.
Så började flykten från hemlandet till Sverige.
"Känns meningsfullt"
Samtidigt, på en samfällighetsstämma för ett radhusområde i Viksjö, frågar en medlem om de inte ska göra iordning sina gårdshus och ta emot flyktingar. Ett rungande ja blir svaret från medlemmarna.
– För oss var det ett sätt att ställa upp som civilsamhälle i ett krisläge och göra en insats, säger Fredrik Andersson, ordförande i samfälligheten.
Den består av 50 hushåll med fyra gårdshus. På några dagar pågick arbetet med att göra iordning husen.
– Engagemanget var så stort. Det har känts meningsfullt att få hjälpa till och i dag är de som bor här som en familj, säger Alexandra, en av grannarna.
Kommit varandra nära
I dag bor 16 personer i gårdshusen, nio barn och sju vuxna. Några av barnen har börjat på samma skola som Alexandras dotter Aria.
– Det har varit så häftigt med grannsamverkan, vi här har börjat känna varandra också. Vi grillar tillsammans, alla barnen leker ihop, säger Fredrik.
Nu hoppas de att andra samfälligheter kan göra samma sak.
– Det som varit bra är att vi har kunnat dela upp ansvaret, då lättar arbetsbördan rejält än att göra det ensam.
Ritar bilder av krig
På gården cyklar 8-åriga Konstantin. Han och storebror Öleg har börjat i förberedande skolklass, snart börjar Fedir förskolan. Familjen lär sig svenska av en svenskalärare som kommer en gång i veckan. Zakhar har fått jobb på Bauhaus. Men kriget har lämnat sina spår.
– Barnen ritar bilder av krig. Vi är mycket oroliga och ber, berättar Olena.
På frågan om vad som händer nu skakar Olena på huvudet.
– Det är ingen idé att prata om framtiden, vi vet inte vad vi kommer bli. Nu gör vi allt för att barnen ska få ett värdigt och bekvämt liv här.
"En familj"
Vid en sandlåda sitter Kicki Beck. Husen har fått varsin faddergrupp med extra ansvar och Kicki är med i faddergruppen för det gråa huset.
– I dag ingår de i familjen. De ger sitt hjärta och är lyckliga trots allt de har stått ut med, det är fantastiskt.
Och trots att de talar olika språk finns tacksamheten utan ord.
– Kicki, Alexandra,Fredrik,Sven-Erik, utropar Zakhar och sveper armen över området.
– Vi möttes av hela gatan och med värme. Vi kommer alltid att vara tacksamma, säger Olena.