När coronapandemin slog till i våras och stockholmarna ombads att undvika kollektivtrafiken blev forskarna på KTH nyfikna på vilka som hörsammade uppmaningen.
– Vi tog ut anonymiserad "blipp-statistik" för alla stationer på pendeln, t-banan och lokalbanorna mellan den 23 mars och 20 april, berättar Erik Almlöf.
Han är doktorand och en av författarna bakom studien "Who is still travelling by public transport during covid-19".
– Vid station Universitetet sjönk resandet direkt förstås, eftersom de gick över till distansundervisning. Men vi såg också ett tydligt mönster, där resandet inte minskade särskilt mycket vid stationer som Akalla, Tensta, Farsta och Skärholmen.
Rika kan avstå kollektivtrafik
De ställde nu uppgifter om var resenärerna startade sina resor, och därmed har sin bostad, mot socioekonomiska data.
Därefter gjordes en indelning i fem sociala grupperingar, vars resemönster nu framträdde:
✔️ Fattiga områden med låg utbildningsnivå och många utrikesfödda – minskade sitt resande med 61 procent.
✔️ Arbetarklassområden med något högre inkomst – minskade sitt resande med 72 procent
✔️ Landsbygd med egna hem och få utrikesfödda – minskade sitt resande med 74 procent.
✔️ Centrala områden med hög inkomst, hög utbildningsnivå och stor andel 30–39-åringar minskade sitt resande med 78 procent.
✔️ Villaförorter med de högsta inkomsterna och högsta utbildningsnivåerna – minskade sitt resande med 77 procent.
– Vi kan se att inkomst och utbildningsnivå, men också ålder, spelar roll för om man avstår från att resa, säger Erik Almlöf.
Är tvungna att åka
Studien visar också att de som reste mycket med kollektivtrafiken innan pandemin också är de som fortsatt att resa.
– De har kanske inget alternativ.
Han menar att det är viktigt att förstå vilka medborgare som fortsätter att använda kollektivtrafiken och planera utifrån det, och att studien kan användas för att anpassa trafiken till efterfrågan.
SL kör allt vad de kan
SL drog i början av pandemin ner på trafiken för att ta höjd för att deras personal skulle insjukna. Det blev farligt trångt direkt och de fick i stället göra tvärt om: sätta in allt de hade.
Och så har det fortsatt. När det gäller spårbunden trafik kan man inte köra tätare. Det går förstås heller inte att flytta över fordon från till exempel lokalbanor till t-banor.
Men bussar, skulle det inte gå att dra in några i stan eller i villaförorterna, där människor drastiskt minskat nyttjandet av kollektivtrafiken, och sätta in dem där efterfrågan är större?
– Där behovet är skriande har vi redan i dag förstärkt med så mycket busstrafik som vägar och bussdepåer tillåter. Spårtrafiken körs i den omfattning som spåren tillåter, säger Alexander Krajisnik vid trafikförvaltningens presstjänst.
Enligt honom utvärderar och anpassar SL kontinuerligt hur trafikutbudet kan motsvara efterfrågan.
– KTH-rapporten kan bli värdefull för de som arbetar med långsiktig trafikplanering, både inom kommuner och regioner, säger han.