Här bjöd Näcken upp till dans

För de flesta Solnabor är Jungfrudansen bara en adress – men platsen har också en lång historia som stenbrott och festplats.

  • Publicerad 01:15, 25 sep 2016

Den medborgerliga skötsamheten kunde kanske frestas till snedsprång.

Jungfrudansen som namn finns det olika förklaringar till. I västra Finland, byarna kring Vasa, kallade man vissa stensättningar för Jungfrudanser. Dessa var i form av labyrinter, där jungfrun hade svårt att ta sig ut från.

I den svenska mera romantiska förklaringen hade ett fästfolk stämt möte vid en skogsbevuxen udde i Ulvsundasjön. Flickan, belyst av den nedåtgående solens strålar, stod redan på udden och kastade förväntansfulla blickar åt backarna vid Alby där fästmannen skulle komma.

Då fästmannen närmade sig mötesplatsen tyckte han sig se att hela udden plötsligt försvann ner i Näckens rike. Han trodde han såg i syne och gnuggade sina ögon, men det hjälpte föga. Hela udden med berg, träd, mark och den unga fästmön dansade ner i en sista dans uti Ulvsundasjöns mörka vatten. Vågorna slog hårt i det virvlande vattnet, men helt plötsligt blev det kav lugnt. Allt var borta.
Sedan denna tid, då en jungfru dansade ner i dödens kalla famn, har platsen kallats för Jungfrudansen.

Det stora stenbrottet var aktivt under 1800-talets senare del. Där slet fångar från Långholmen med att hugga granit, som man sedan använde till bland annat bygget av Riksdagshuset och Nordiska museet.

1867 inträffade ”Det stora raset” i Jungfrudansen. Ett stort antal tunnland rullade ut i Ulvsundasjön. Här skapades den yta som vi dag kallar Jungfrudansen. Det blev en festplats med dansbana och servering. Redan 1917 fanns det en servering. Denna togs över 1923 av en Fröken Anna Eriksson från Birkagatan.

Här undfägnade hon både hungriga och törstiga sommarflanörer i sitt lilla konditori vid strandkanten. Detta konditori blev senare en kiosk, med en minigolfbana. Hon blev allmänt omtyckt bland de besökare som hittat hit.

Festplatsen hade en mycket populär dansbana som tyvärr fick stänga 1941. Orsaken var att ordningsmakten ansåg att undanskymda Jungfrudansen inte var lämpligt som festplats. Den medborgerliga skötsamheten kunde kanske frestas till snedsprång i de lummiga buskarna – och somliga ville säkert även sig svalka med annat än läskedrycker efter en svängom på dansgolvet.

1968 var året då Fröken Anna Eriksson fick stänga sin kiosk. Solna kommun ville inte förlänga utskänkningstillståndet. Orsaken sades vara att utbyggnaden av det nya Huvudsta hade börjat och då passade inte Fröken Erikssons kiosk in i miljön.

Även hälsovårdsnämnden hade synpunkter på serveringsbyggnadens beskaffenhet. Fröken Eriksson erbjöds ett avgångsvederlag  för sin långa verksamhet i Jungfrudansen. Hon ville ha 15 000 kronor, men fick 10 000 kronor. I dagens penningvärde cirka 90 000 kronor. Snålt!

Idag används platsen för rekreation och solbad. Familjer med egen matsäck och barn som leker och spelar fotboll. En och annan modig vågar kanske ta sig ett dopp i Ulvsundasjöns ännu mörka vatten.
Men se upp för Näcken, som kanske bjuder upp till en sista Jungfrudans.