På utsidan ser Hägerstensvägen 237 ut som vilket bostadshus som helst. Men skenet bedrar. Här ligger kollektivboendet Dunderbacken, med gemensamt kök, matsal, allrum, syrum, bibliotek, snickarbod, bastu, gym och trädgård.
Framför allt finns en gemenskap utöver det vanliga.
– Det här är ett annat sätt att leva på. Här finns alltid någon att umgås med och det motverkar ensamhet. Men att bo här kräver också arbetsinsatser och vilja att kompromissa. Man lär sig att ge och ta, säger Elisabet Rudhe, som var med och grundade kollektivboendet.
I år fyller Dunderbacken tio år. Det blev ett enkelt firande på grund av pandemin, berättar Elisabet Rudhe när Mitt i träffar henne och några andra hyresgäster i hennes rymliga hörnlägenhet med utsikt mot Hägerstensåsen och Axelsberg. Några har bott här i många år, andra är nykomlingar. Kerstin Jonsson flyttade in i våras.
– När jag var yrkesverksam träffade jag människor naturligt. Så blev jag pensionär och hade inget riktigt sammanhang. Här ingår jag i en gemenskap och har fått nya vänner, berättar hon.
Sex matlag finns
Kerstin Jonsson är med i biblioteksgruppen, städrådet och återbruksgruppen. Det finns många andra arbetsgrupper också, som hyresgästerna engagerar sig i. Matlagningsgruppen ligger nere på grund av corona, men är annars obligatorisk. Sex matlag lagar middag och diskar var sjätte vecka, måndag–fredag.
Cirka hälften av de drygt 70 hyresgästerna brukar äta, på fredagarna upp till 60 personer. Det blir stora grytor och mycket hackande. Inga problem, tycker Irene Kapper som flyttade till Dunderbacken för sju år sedan.
– Det är roligt att laga ihop! Och vi har ju ett sådant fint kök. Jag kände mig så professionell när jag lagade mat i det första gången, säger hon.
Skrattar åt schablon
Gänget som slutit upp hemma hos Elisabet Rudhe skrattar lite åt schablonbilden av kollektivhus som något för hippies och aktivister.
– Jag hade inga ideologiska motiv när jag började arbeta för det här. Jag gjorde det för att jag inte hade någon egen familj och kände mig ensam i livet ibland, trots många vänner, säger hon.
Elisabet Rudhe var med och startade Boföreningen Framtiden 2002, som kontaktade de kommunala bostadsbolagen för att förmå dem att bygga kollektivhus. Resultatet blev bland annat Sjöfarten i Hammarby Sjöstad, klart 2008, och Dunderbacken i Axelsberg, klart 2010. Båda är byggda av Familjebostäder, som nu också bygger ett nytt kollektivhus på Hägerstensåsen.
Löser konflikter
Men konflikter då? Självklart förekommer de, men har hittills gått att lösa.
– Man lär sig mycket om sig själv när man bor så här. Hur man fungerar och hur man borde fungera! Det är en träning i tolerans som man växer av. Jag tror att fler skulle vilja bo så här om de visste vad det innebär, säger Axel Otten.