Omtyckt. Ingrid Bergström Bürgstein, 94, var ensam lärare i klassen på 35 elever under tre år (1959-1962) på Loviselundsskolan. Foto: Filip Magnusson

Här är skolklassen som haft återträffar sen 70-talet

Här är klassen som aldrig haft något emot kvarsittning. Deras fröken blev en nära vän – och kittet som hållit ihop klassen ända sedan 60-talet.

  • Publicerad 11:54, 28 jun 2022

Oavsett om någon blivit direktör eller något helt annat, så är vi alla på samma nivå när vi ses.

Försommarregnet duggar ned över pampiga Hässelby slott. Välkomstcavan fick därför tas inne i slottssalen, men trots det grådaskiga junivädret ute på slottsgården är humöret på topp hos sällskapet. Nu har man fått slå sig ned i konferensbyggnaden.

– Skruva på hörapparaterna, skrockar Per-Åke Johansson när hans gamla klasskompisar i andra änden av matsalen inte hör att en skål utbringats.

Haft återträffar sedan 70-talet

Det här är klass 6c, ett gammalt gäng skolkamrater som slutade mellanstadiet 1962 på Loviselundsskolan i Hässelby gård. En klass vars återträffar pågått sedan 70-talet, och som denna torsdag firar 60-årsjubileum.

Minnen. De nyinflyttade klasskamraterna i 50-talets Hässelby och Vällingby, som Rolf Ulriksson och Hans Olsson, var tvungna att knyta band med varandra, säger dem. Ingen kände någon, alla flyttade till det nya området. Foto: Filip Magnusson

Minnen. Ett av klassens sista minnen från Loviselundsskolan är en klassresa till Gotland kort innan de slutade, med en DC-3:a från Bromma. Klassen hade sparat pengar ett helt år och var borta i fem dagar. På bild, Rita Malmberg och Roger Johnson. Foto: Filip Magnusson

– Fröken är ett av kitten som gör att vi håller ihop. Vi var första klassen som hon fick ha under en hel mellanstadieperiod. Hon såg var och en av oss trots att vi var 35 stycken. Vi betyder jättemycket för varandra, säger Rita Malmberg.

Serveringspersonalen bär in portioner med helstekt fläskkarré och potatis. Sorlet runt borden är intensivt. Ölglas töms och fylls på. I dag är de gamla klasskompisarna 73 år. Närmare hälften av dem har kommit till slottet. Även fröken själv sitter vid bordet.

Hamnade i olika jobb

– De är kanske lite väl snälla när de beskriver mig. Men jag försökte hålla ihop dem, skrattar snart 95-åriga Ingrid Bergström Bürgstein.

– Och ni var väl en snäll klass, var ni inte det? förhör hon sig sedan runt bordet.

Foto: Filip Magnusson

Återses. Staffan Nordin och Per-Åke Johansson har sett varandra flera gånger sedan 1962. Det har blivit många återträffar. Foto: Filip Magnusson

De hamnade inom vitt skilda yrken. Inom vården, på bibliotek, i förskolan, på IBM, SAS, någon startade måleriverkstad, en blev socionom. En annan tandläkare. Några flyttade från Stockholm. Till Göteborg, Borås, Hudiksvall och Bremen. Men till återträffarna kommer man.

Var nybyggarbarn

De minns hur Ingrid Bergström Bürgstein spelade orgel och skapade en speciell atmosfär inne i klassrummet. Även utanför Loviselundsskolan blev sammanhållningen stark.

– Vi kom från helt olika ställen, men våra föräldrar kom hit på 50-talet för att bygga radhus just här. Vi var främlingar inför varandra, men samtidigt var alla nybyggarbarn, berättar Roger Johnson.

Den bakgrunden var kanske bron för vänskap, funderar Lena Lundin.

– Oavsett om någon blivit direktör eller något helt annat, så är vi alla på samma nivå när vi ses. Alla är kompisar med alla, säger hon.

Hade första återträffen 1976 – firar 60-årsjubileum nu

Klass 6c som gick ut Loviselundsskolans mellanstadium 1962 bestod av 35 elever.

Första återträffen hade klassen 1976. I juni i år firar klassen att det var 60 år sedan de lämnade Loviselund.

Klassen har tidigare firat 40- och 50-årsjubiluem på olika platser, bland annat i tyska Bremen där fröken Ingrid Bergström Bürgstein bodde i två längre perioder.

Sedan 15 år tillbaka ses klassen varje år och fröken har bjudit in klassen när hon fyllt jämnt.

Visa merVisa mindre