Försommarregnet duggar ned över pampiga Hässelby slott. Välkomstcavan fick därför tas inne i slottssalen, men trots det grådaskiga junivädret ute på slottsgården är humöret på topp hos sällskapet. Nu har man fått slå sig ned i konferensbyggnaden.
– Skruva på hörapparaterna, skrockar Per-Åke Johansson när hans gamla klasskompisar i andra änden av matsalen inte hör att en skål utbringats.
Haft återträffar sedan 70-talet
Det här är klass 6c, ett gammalt gäng skolkamrater som slutade mellanstadiet 1962 på Loviselundsskolan i Hässelby gård. En klass vars återträffar pågått sedan 70-talet, och som denna torsdag firar 60-årsjubileum.
– Fröken är ett av kitten som gör att vi håller ihop. Vi var första klassen som hon fick ha under en hel mellanstadieperiod. Hon såg var och en av oss trots att vi var 35 stycken. Vi betyder jättemycket för varandra, säger Rita Malmberg.
Serveringspersonalen bär in portioner med helstekt fläskkarré och potatis. Sorlet runt borden är intensivt. Ölglas töms och fylls på. I dag är de gamla klasskompisarna 73 år. Närmare hälften av dem har kommit till slottet. Även fröken själv sitter vid bordet.
Hamnade i olika jobb
– De är kanske lite väl snälla när de beskriver mig. Men jag försökte hålla ihop dem, skrattar snart 95-åriga Ingrid Bergström Bürgstein.
– Och ni var väl en snäll klass, var ni inte det? förhör hon sig sedan runt bordet.
De hamnade inom vitt skilda yrken. Inom vården, på bibliotek, i förskolan, på IBM, SAS, någon startade måleriverkstad, en blev socionom. En annan tandläkare. Några flyttade från Stockholm. Till Göteborg, Borås, Hudiksvall och Bremen. Men till återträffarna kommer man.
Var nybyggarbarn
De minns hur Ingrid Bergström Bürgstein spelade orgel och skapade en speciell atmosfär inne i klassrummet. Även utanför Loviselundsskolan blev sammanhållningen stark.
– Vi kom från helt olika ställen, men våra föräldrar kom hit på 50-talet för att bygga radhus just här. Vi var främlingar inför varandra, men samtidigt var alla nybyggarbarn, berättar Roger Johnson.
Den bakgrunden var kanske bron för vänskap, funderar Lena Lundin.
– Oavsett om någon blivit direktör eller något helt annat, så är vi alla på samma nivå när vi ses. Alla är kompisar med alla, säger hon.