Gunnar Almgren, 63, kämpar sig sakta tillbaka till ett liv, efter en cancerresa som enligt alla odds kunde tagit slut för över ett år sedan.

Men han överlevde. I våras flyttade han från Hökarängen till Södermalm för att få en omstart. Han har också en blogg, Cancermannen, där han berättar sin historia.

Den börjar med att han förlorar talet en dag i februari 2019.

– Jag satt i ett telefon och plötsligt kunde jag inte prata. Jag kunde tänka, men inte få fram orden. Jag fastnade och sa samma sak gång på gång, säger han.

Förändringar var elak tumör

Det blev ambulans till Södersjukhuset. Röntgen visade på "förändringar i hjärnan", som läkaren sa.

Det var först efter att tumören opererats bort, och provtagits, som den hårda domen kom: glioblastom, en mycket aggressiv form av cancer. Överlevnad efter operation 12-15 månader.

– Värsta sorten. Sådant är svårt att ta till sig, känns overkligt.

Lärde sig tala på nytt

Desto verkligare, och mer kännbar, var den rehabilitering som tog vid. Gunnar Almgren kunde knappt stå eller gå, och fick ta hjälp av talpedagog för att kunna prata igen.

Men den tuffaste kampen har kanske varit mot ensamheten. Innan Gunnar Almgren blev sjuk hade han gått upp i sitt jobb och inte ägnat mycket tid åt socialt liv.

Nu var han trött och inte riktigt sig själv, och lämnade sitt arbete.

– Sedan dess har jag varit patient på heltid, säger han.

Inte sitt bästa jag

Han berättar att kontakten med vänner och bekanta försämrades. Kanske beroende på att han själv inte var sitt bästa jag, med humörsvängningar på grund av mediciner och behov av att prata om sin sjukdom och om döden.

Cellgiftsbehandlingar, strålning och medicinering fyllde dagarna, de timmar han inte sov.

Opererades med laser

Ändå växte tumören.

– Då tänkte jag att nu är det slut. Tar den sig för långt in i hjärnan är den svår att göra något åt.

Men på Karolinska universitetssjukhuset beslöt de nu att Gunnar, som femte person i Norden, skulle få en så kallad LITT-operation. Laserljus leds in via tunna optiska fibrer och förstör tumören.

Lever på övertid

Den 17 december har det gått ett år sedan operationen.

– Jag har börjat se mig som en överlevare, och tänker att jag måste göra något av det. Så jag började blogga, mest för att få bearbeta det som hänt. Men också för att det kanske kan hjälpa någon annan. Jag hade i alla fall önskat få läsa om någon som gått igenom samma sak. Och det har gett mig flera nya kontakter, säger han.

Slutat med cellgifter

Men ensamheten tär. Starka mediciner och cellgifter har gjort det än svårare att hitta tillbaka till ett socialt liv, till ett sammanhang.

I somras tänkte han att nu struntar jag i det här och slutar med cellgifterna. I samma veva visade en kontroll att tumören var på tillbakagång, och cellgifterna sattes ut.

Tumören besegrad

Men kvar var alla mediciner. Han bestämde sig för att sluta med dem, trots läkarnas avrådan.

– Medicinerna gjorde mig trött och deprimerad. Nu känner jag mig piggare och mer som mig själv igen, säger Gunnar Almgren.

Den senaste scanningen, i september, visade på en tumör som var förgjord. I december väntar en ny undersökning.

– För ett år sedan räknade jag ut mig själv. Nu tar jag tar en dag i sänder.